Nylander: Det finns ingen mödomshinna

Opinion

I det allra första kapitlet i författaren Lina Wolffs Augustprisvinnare De polyglotta älskarna finns det en beskrivning av hur en kvinna förlorade oskulden och fick en spräckt mödomshinna som började blöda.

Artikeln publicerades 16 januari 2017.

Den blödande mödomshinnan är i boken en bisats i en större berättelse, och hade boken varit skriven för tjugo år sedan skulle det inte ha varit särskilt anmärkningsvärt. Det var först strax efter millennieskiftet som det började bli allmänt känt att mödomshinnan är en myt.

I dag lider fortfarande unga kvinnor i patriarkala kulturer med skräcken för att kanske inte blöda på sin bröllopsnatt för att familjen och partnern är övertygade om att mödomshinnan finns och att en oskuld går att spräckas. Att sticka sig med en nål, eller i extrema fall, operera in en artificiell hinna, är alternativ många på riktigt överväger för att undkomma hederskulturens våld.

Ett bättre och mer korrekt beskrivande ord för mödomshinnan är slidkrans, för det är precis det som den är. En veckad krans i underlivet som ser olika ut från person till person, och som genom åren har misstagits för en hinna. Kransen finns kvar genom hela livet, och den töjer sig om man för in något, oavsett om det är en penis, en menskopp eller en dildo.

Om en kvinna blöder första gången hon har sex beror det antingen på att sexet är dåligt, att hon inte varit tillräckligt upphetsad så att hinnorna är torra och spricker, att hon har mens eller andra blodiga flytningar eller att en slemhinna spruckit ändå. Det händer, men det har ingenting att göra med om man har haft sex tidigare eller inte, och man kan inte avgöra om någon är oskuld under en gynekologisk undersökning.

Att en prisvinnande bok som är skriven år 2016 spär på myten om mödomshinnan är olyckligt. Inte bara för att det förtar läsupplevelsen när det redan på de första sidorna finns med ett uppenbart faktafel som man som läsare förväntas svälja, utan för att det visar att det fortfarande finns många som inte vet att mödomshinnan inte kan spräckas. De polyglotta älskarna är av flera recensenter beskriven som en bok som belyser hur dåligt kvinnor har behandlats i litteratur, men uppenbarligen har vare sig denna boks författare eller förlag inte ens koll på grundläggande anatomi utan spär okommenterat på en myt som fortfarande sätter unga kvinnor i skräck.

Det är inte ett litet oviktigt faktafel att skriva om mödomshinnor som spräcks. Varje gång det beskrivs i böcker, film eller annan media är det ett tillfälle då man sprider förlegade hederskulturers tro på oskuld som bevisbar framför vetenskapen.

Nu är det 2017, och det är dags för alla att lära sig det här nu: Mödomshinnan är en myt, den kan inte spricka för det är en slidkrans, och blöder man vid sex beror det på annat än att det är ens intravaginala sexualdebut.