När staten sviker

Opinion Artikeln publicerades

Hösten 2015 ställde Trelleborgs kommun upp för att ge tak, sovplats och mat åt tusentals människor. Migrationsverket svarar nu med att hålla in miljontals kronor.

Trelleborg var en av de kommuner som under hösten 2015 ställdes på ett stort humanitärt prov. Bland annat kom upp emot 4 000 ungdomar under en kort tidsrymd till kommunen, varje dygn kom det över hundra nya unga.

Många har kanske glömt att det var på färjorna från Tyskland som regeringen först införde id-tvång för att i praktiken stoppa en stor mängd människor att fortsätta ta sig över Östersjön. Ett då kontroversiellt beslut som följdes av motsvarande vid Öresundsbron.

Kommunen hade egentligen ingen färdig beredskap för den typen av situation, men svarade snabbt med att ordna nödboenden i alla tillgängliga lokaler, inklusive idrottshallar och kontorsbyggnader.

Här sattes många saker på prov och kommunen klarade av de flesta. Men det skedde inte utan motstånd. När madrasser lades ut i skolors gymnastiksalar möttes kommunens tjänstemän också av hård kritik med frågor om man visste vilka som skulle komma, om skolbarnens säkerhet kunde garanteras, om sjukdomskontroller skulle göras och vad som skulle hända med idrottstimmarna. Att lyckas bemöta det och samtidigt utföra ett krisuppdrag förtjänar stor respekt.

De ekonomiska insatserna var också stora från kommunens håll. Redan våren 2016 sökte Trelleborg ersättning för sina kostnader hos Migrationsverket. Efterspelet har blivit en lång ekonomisk fajt med den statliga myndigheten.

Kommunen begärde 68,5 miljoner kronor, men verket godkände endast 60,5 miljoner kronor. Det står fast efter överklagande. (Trelleborgs Allehanda 2 mars) Migrationsverket ger inte ersättning för de ungdomar som hann avvika från kommunen innan de sökte uppehållstillstånd. Kommunen menar å sin sida att Migrationsverket inte i tid klarade av att hantera den mängd ansökningar som kom in. Väntan blev lång och ungdomarna gav sig av.

Kommunen har nu vänt sig till Förvaltningsdomstolen. En redan dyr hantering kommer att svälla med ytterligare kostnader. Helt i onödan och utan att någon människa blir hjälpt.

Kommunalrådet Torbjörn Karlsson (S) är inte känd för att ta till några stora ord i onödan. I oktober 2016 sa han till Trelleborgs Allehanda:

”Det känns som att vi blir straffade för att vi gjorde en heroisk insats och incitamenten för att hjälpa till på ett bra sätt nästa gång minskar ju lite efter det här”.

Det är mildare sätt att uttrycka att om ni inte betalar ställer vi inte upp nästa gång.

Och Karlsson vet förstås också att mottagandet har ett politiskt pris, där Sverigedemokraterna har en given språngbräda att ta sats från, ett pris som blir högre om kommunen inte får den ersättning man tidigare har utgått från.

För många skånska kommuner är frågan om mottagning och vem som ska bära kostnaderna viktig. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har varit kritiskt till Migrationsverkets långsamma hantering av ersättningarna. I juli 2017 kommer dessutom systemet att förändras för att få ned kostnaderna för staten, de dyra HVB-boendena ska bytas ut.

I fallet med de kommuner som har ställt upp mest, som Trelleborg, borde staten också visa störst respekt och tacksamhet. Inte tvinga kommunen att driva processer som ytterligare tär på samhällets resurser.