Mötesplatser i staden
Jag stod inte ut hemma, sa hon. Jag måste ut och röra på mig, ut bland folk, ut på gatan. Vi pratade en stund. Det var ett givande möte. Jag har inte mött henne igen.
I radions program ”Tendens” i P1 sändes i veckan ett inslag om mötesplatser. Sådana platser där människor kan mötas oplanerat. Professorn i samhällsbyggnad vid KTH, Göran Cars, talade sig varm för betydelsen av ställen där man helt enkelt kan titta på folk.
Det är där, i det offentliga rummet, möten mellan människor av olika ålder, klass och etnicitet, kan äga rum. Och det sker också. Utan sådana möten växer det fram ett samhälle med bristande tillit och dålig förståelse.
Det finns städer som lyckats vitalisera sig och öppnat upp för folkliv och trivsel. Malmö och Norrköping brukar nämnas som lyckade exempel. Hur förändrar man då gamla tråkiga hålor med dåligt självförtroende?
Göran Cars recept är att byta stadens profil och utstrålning och samtidigt förändra rent fysiskt. Det behövs inom tre områden. Man ska erbjuda attraktiva boenden, man ska tänka igenom vad som krävs för att attrahera företag och hur allmänna platser och stråk kan bli attraktiva. Hur vet man om man lyckats? Ja, det är bara att räkna hur många som rör sig ute, de utgör folklivet.
Hur är det i Trelleborg? Ja, dagtid rör sig mycket folk på Algatan och på Stortorget och i stadsparken. Det vimlar på Valen och i biblioteket. Det finns gott om uteserveringar. Att sitta och vänta på bussen är också en sorts mötesplats.
I Anderslöv finns också lite folkvimmel i centrum, men Smygehamn besväras av genomfartsvägens utformning. Där är det snarare hamnen som är mötesplats. I Trelleborg gick man förr ned och mötte färjorna. Men det är länge sedan, en svunnen tid.
Dalabadet är en mötesplats på sommaren, Söderslättshallen och stadens gym är också platser där man träffar folk att prata med utan att man har bestämt möte. Och så är det alla hundägare som möts under rastningspromenaden.
På landet däremot möts bilar mitt på vägen, stannar till och vevar ned rutorna för att prata!
Det har hänt saker i Trelleborg! Det är fler evenemang, matmarknad, gatumusikanter, oktoberfest och filmstudio, det är mer folkliv. Men på kvällen hör man turister vilset sucka och undra var stadslivet är?
Målet är att vi inte ska behöva resa bort för att ha trevligt. En stad är mer än sina hus, heter en bok från Boverket.
Ja, en stad utan människor är en ödemark. Låt oss skapa fler mötesplatser. Ställen där man träffas över generationsgränserna. Jag tror vi kan bli mycket mycket bättre!
Madeleine Brandin är arkitekt och författare.
