Mjölkuppror och undergång
Med mjölkprisets fall är ragnarök här, åtminstone i debatten. Om bönderna inte får mer betalt kommer inte bara den svenska mjölkproduktionen att upphöra, möjligheterna för de gröna näringarna försvinner och landsbygden dör, får vi veta. Eller som den Facebookgrupp som startades i tisdags, och redan på torsdagen hade 6 400 medlemmar, heter: ”Slutet är nära... Hjälp! Svenska bönder är utrotningshotade!”
Och visst kan man ha förståelse för att det blir tuffare att få verksamheten att gå ihop när man som leverantör får mindre betalt. Enligt Skånemejeriers Anders Rolfsson får mjölkbönderna i dag 2,70 kronor per liter när priset ”borde” ligga på minst 3,30.
Det finns en protektionistisk ådra i bondeupproret. I likhet med gamla tiders skråväsende verkar många ogilla fri konkurrens, även om man inte säger det rakt ut. ”Ni vill väl ha svensk mjölk och mat på erat bord?!?!”, skriver Elin Svärdh, initiativtagare till den senaste Facebookgruppen. En annan grupp ”Reclaim the milkprice!” kräver att handeln ska ta större ansvar för att mjölkproduktionen ska behållas i Sverige. Samma resonemang har mjölkbonden Stefan Jönsson i Bussjö utanför Ystad givit uttryck för (YA 7/8). ”Jag tror att svenskarna vill ha svensk mjölk, men nuvarande utveckling lutar mer åt en ökning av högpastöriserad mjölk som har fraktats långt”, säger han samtidigt som ansvaret läggs på handeln och mejerierna. Det är alltså konsumentpriserna som ska upp, eventuellt handelns marginaler som ska sänkas.
Böndernas hållning är för all del fullt legitim. Den som äger sin egen marknad mår gott. Att det sedan saknas en koppling till prismekanismer med utbud och efterfrågan gör den dock svårbegriplig i ett marknadsekonomiskt perspektiv. Det kanske inte alls är så att svenskarna vill ha den mjölk som produceras i Sverige. Om detta sedan beror på okunskap om effekterna av att inte köpa svenskt, eller om det är ett fullt medvetet val, kan nog endast försäljningssiffrorna säga. Och de är hudlöst avslöjande.
Mer än var tredje mjölkbonde har stängt kostallet under de senaste fem åren. Samtidigt anser branschorganisationen Svensk Mjölk att framtiden är ljus. Efterfrågan spås öka. Och ”svensk mjölkproduktion är väl anpassad för att utvecklas”, säger näringspolitiske chefen Jonas Carlberg till Ekot. Mjölkbesättningarna har ökat från i genomsnitt 35 kor 2001 till 65 kor 2011. Riktigt effektivt blir det dock först med besättningar på uppemot 300 kor, enligt Thord Karlsson vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Svenska bönder har rätt att kräva konkurrens på lika villkor, till exempel i fråga om djurhållning. Men prisreglering, kartellbildningar eller manipulering av marknaden motverkar alltid en sund utveckling.
Mjölkbönderna gör rätt i att opinionsbilda. Kanske kan man trots överord väcka större förståelse för den egna situationen och därigenom öka försäljningen av närmjölkat, även om priset är och förblir svårt att argumentera emot. Det är hursomhelst bättre än att gråta över osåld mjölk.
