Madeleine Brandin: Varning för barn

Opinion Artikeln publicerades
Foto:Claes Nyberg

En miniatyrrestaurang för möss på en Malmögata blev en rolig världssnackis i veckan. Men minimala förskolegårdar på riktigt förskräcker.

Hundra kvadratmeter våningsyta i ett flerbostadshus motsvarades av hundra kvadratmeter friyta på gården. Det var en regel i God bostad (riktlinjer i bygglagstiftningen) som gällde förr. Varje barn på förskolan skulle ha minst fyrtio kvadratmeter för lek ute på gården. I dag har det ersatts av så kallade utsläppsgårdar, det kan betyda två kvadratmeter per barn på en utelekplats, ibland placerad på ett takbjälklag.

Vi vet genom forskning att det är avgörande för små barns hälsa och utveckling att få visats i natur. Barn behöver få röra sig fritt, behöver få våga och utmana sig själva, behöver grönytor med växter och djur att leka på, det ska finnas vilda områden, kullar och hemliga stigar, vatten, löv och pinnar.

Ibland är föräldrarna bromsklossar, räds rädslan, vill inte att det ska finnas farliga klätterträd och hoppställen. Men mest är det att byggnadsnämnderna inte har lagstöd att kräva tillräcklig yta, och byggherrarna har inga incitament att bygga rymliga utemiljöer. Problemet är förstås störst i större städer. Förtätning och stadsmässighet är positivt på många sätt. Även i mindre orter. Men det är också så viktigt att värna om barns utemiljöer, och där måste det finns ytor tillräckliga att springa på.

Behoven för 10 - 12-åringar är annorlunda än för små barn. Nu ska man kunna hitta och gå själv till kompisar och till affären, det ska vara spännande och fantasieggande. Skolbarns brist på gårdsyta kan inte kompenseras med innehåll. Kvalitet kan inte ersätta kvantitet, utan kvantitet är en kvalitet i sig. Är det för trångt blir det mörkt, skuggigt och trist.

Barn blir trafikmogna först i 12-årsåldern. Barn är inte små vuxna. Barn har snävare synfält, ingen stereohörsel, de är kortare än vuxna och kan inte se över bilar, de har kunskap men inte insikt, de är impulsiva men saknar erfarenhet och omdöme.

Många har erfarenhet av att skjutsa barn till skolan. Bråttom bråttom, den vuxne ska till jobbet, barnets lektion börjar strax, alla andra föräldrar har också stannat bilarna på den smala uppfarten. Ett bättre sätt vore att stanna en bit bort och gå tillsammans fram till skolporten. Det finns andra exempel där föräldrar längs samma gata turas om att gående följa en grupp barn till skolan.

Det ska vara lockande att gå ut. För både barn och vuxna tillsammans. Av det lär man sig hantera livet, springa och hoppa, drömma och skapa. Detta ska stadsplanerare, byggherrar och politiker minnas. Vad kan man göra på två kvadratmeter, knappt snurra runt sig själv? Ett skrivbord är nära två kvadratmeter och en toalett något större. I Norge återgår man nu till lagreglerade ytkrav på barns utemiljö. Våra politiker kunde gott gå till val på krav på större skol- och förskolegårdar.