Dels en kraftmätning mellan två block (sällan har politiken varit så polariserad), dels spekulationer om eventuella vågmästare och nya blocköverskridande konstellationer. Väljarna kommer att tvingas räkna med en rad olika faktorer.
Politik handlar i första hand om förtroende. Svenska folket förväntar sig en regering som klarar jobben och värnar välfärden. Uppenbarligen tycker inte en majoritet av väljarna just nu att regeringens fyra partier svarar upp mot den kravprofilen.
Mona Sahlin och Lars Ohly borde vara alliansens drömmotståndare. Sahlin är inte ens särskilt populär bland de egna väljarna. När hon åkte till Saab-fabriken i Trollhättan ekade budskapet om stöd till arbetarna ihåligt. Besöket var framförallt ett mediajippo – helt i linje med hennes ledarstil. Knappast någon inbillar sig att en Sahlinregering skulle klara den ekonomiska krisen bättre. Vidare borde Ohlys skattehöjningar framkalla rysningar hos var och varannan. Istället för att stärka regeringen gynnar Socialdemokraternas svårigheter framförallt Miljöpartiet.
Sverigedemokraternas framgångar är ett kapitel för sig. En inte alltför långsökt gissning är att sommarens upplopp och bilbränder bidragit till att stärka den främlingsfientliga opinionen. Hittills har inte de etablerade partierna varit lyckosamma i sina motangrepp. SD-ledaren Jimmie Åkesson har aldrig varit närmare en riksdagsplats än han är i dag. Ju mer debatten handlar om Sverigedemokraterna desto bättre tenderar det att gå för partiet.
Därmed inte sagt att valet redan är avgjort till SD-politikernas fördel. Åkesson har inte särskilt mycket att komma med om valdebatten kretsar kring finanspolitik och tillväxtfrågor.
Varför går det då så dåligt för alliansen? Troligtvis finns en del av förklaringen i hur man kommunicerat kring Saab och Volvo. Det finns ingen stark opinion som kräver att staten ska ta över den svenska bilindustrin. Tack och lov. Men ansvariga ministrar har stundtals gett ett nästan likgiltigt intryck inför krisande storföretag och massuppsägningar. Väljarna förväntar sig en regering som står på tårna för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för näringslivet.
Därtill handlar nog mycket av väljarflykten om Försäkringskassan. Vi ska först och främst komma ihåg att mycket av politiken varit framgångsrik. Idag är det färre som sitter fast i passivt bidragsberoende än under den föregående regeringen. Emellertid förväntar sig svenskarna att de som verkligen behöver hjälp av samhället också ska få det. Särskilt när det handlar om svårt sjuka. På den punkten har regeringen märkligt nog misslyckats att inge verkligt förtroende.
Fredrik Reinfeldt har fortfarande en chans att hämta in oppositionens försprång. Det förutsätter dock att han på ett tydligt sätt visar att alliansen har en sammanhållen jobbpolitik och står för en välfärdspolitik som värnar de svagaste. För att citera Göran Persson: val vinns och förloras av sittande regeringar.
% är glada
% är likgiltiga