Storbråk i KD-familjen

Medan Socialdemokrater har beklagat ”krypskyttet” mot Håkan Juholt har kristdemokrater gått ut i öppen strid. Mats Odell och hans vapendragare har under hösten kampanjat landet runt.

Det positiva är att ett ifrågasättande av Göran Hägglunds kaptenskompetens faktiskt har skett i det offentliga, vilket måste tillåtas i ett modernt parti. Det negativa är allt fulspel, med numera avskedade stabschefen Henrik Ehrencronas anonyma Ove Tove å ena sidan och ”avgå Hägglund”-kampanjer å den andra.

Men nu är det dags för avgörande. I dag lördag går ombuden på det extra rikstinget i Västerås till sluten omröstning.

Så mycket politik har partiledarutmaningen dessvärre inte handlat om. Trots att Mats Odell har sagt sig vilja leda KD mot att bli mer värdekonservativt har det varit tunnsått med förslag på hur det skulle kunna gå till. I stället har det mer handlat om framförandet och om val av fokus. ”Vi är för utslätade, vi lyckas inte presentera vår politik”, sa Odell i veckan. Hägglund anklagas för att ha gömt sig på Socialdepartementet, att partiet har blivit ”socialdepartimentiserat”.

Det är en märklig kritik. Odell har också ett ansvar för KD:s situation. Han har suttit i partiledningen sedan 1988, varit statsråd i omgångar och är gruppledare i riksdagen.

Samtidigt är Hägglund ett flöte för KD i opinionen, mer populär och förtroendeingivande än vad partiet är. Det är således inte enbart hans fel att partiet noterade 3,1 procent i DN/Ipsos senaste mätning.

Han är också en lysande stjärna i talarstolen, vilket han med glöd och hetta visade på fredagen i ett av sina bättre tal – och personligen säkert ett av hans viktigaste. Han varvade, sin vana trogen, allvar med skämt, men allvaret var den här gången lite allvarligare än annars.

”Vi måste vara rädda om vårt parti”, sa KD-ledaren med adress Odell. ”Den senaste tiden har vårt parti i alltför hög utsträckning präglats av konflikter, besvikelse och hårda ord. Som parti­ledare gör det mig både ledsen och arg.”

För att göra sig valbar även för de som kanske vacklar i sitt stöd dammade Göran Hägglund av begreppet ”verklighetens folk”, han sa sig vilja ”trappa upp striden” för KD:s familjepolitik – med udden inte enbart mot oppositionen – och varnade för att KD riskerar att bli ”ett museum över tider som flytt”.

Familjen, människan och människovärdet återkom som begrepp gång på gång.

Hägglunds svåra utmaning är inte att bli återvald som partiledare, utan att leda partiet upp på den breda vägen; göra KD attraktivt för fler än medlemmarna.

Men hur det ska gå till är oklart. Tuve Skånberg, riksdagsledamot från Simrishamn, signalerade i P1-morgon i går att hans värdekonservativa falang inte ger upp så lätt. De lär inte tiga i församlingen och Hägglund – om han nu vinner valet i Västerås – lär behöva en familjeterapeut av guds nåde för att KD ska försonas.

Broder fyraprocent gör nog bäst i att inte ta sin mats ur kyrkan på ett bra tag än.