S är ett splittrat parti utan svar

I fredags meddelade Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin att det verkställande utskottet har förtroende för Håkan Juholt och att han sitter kvar på partiledare. På lördagen gav Juholt beskedet att han med omedelbar verkan lämnar sitt uppdrag. Carin Jämtin tog därefter till orda på partihögkvarteret på Sveavägen 68 och sa att man nu börjar processen att ta fram en ny partiledare.

Utåt sett vill ledningen förmedla bilden av ett samlat parti, man är överens om att det var Juholts eget beslut att avgå. Under ytan ser det radikalt annorlunda ut. Partiet är splittrat mellan höger och vänster, mellan stad och landsbygd, mellan ideologi och pragmatism. Nu börjar en mödosam resa att hitta Juholts efterträdare. Utan en ledare blir det en smärtsam upplevelse för partiet eftersom man saknar en samlande kraft.

Carin Jämtin talade i fredags om att partiet åter ska bli det statsbärande parti det en gång varit. Sedan valet 2010 är det uppenbart att S är ett parti som alla andra. Vid nästa val 2014 har det gått åtta år utan att man haft regeringsmakten. Det tär enormt på självförtroende för ett parti med Socialdemokraternas historia. De senaste dagarnas historiska händelser visar i all tydlighet att Sveriges politiska karta har ritats om.

Debatten om bevakningen av Håkan Juholt har varit högljudd och media har beskyllts för att ha sänkt honom. Det är inte sant. Den som bär störst ansvar för bilden av Juholt är han själv genom vad han har sagt och gjort. Sedan är det mediernas självklara uppgift att granska Juholt vad han säger. Och det har funnits många märkligheter.

Det började med att han vacklade fram och tillbaka om Libyeninsatsen. Därefter har beskeden varit motstridiga i flera olika uttalanden från Juholt, det allvarligaste rörde skuggbudgeten tidigare i höstas där han enligt uppgifter ville ta bort en satsning på a-kassan.

När det sedan framkom att han låtit riksdagen betala hans sambos del av lägenhetshyran föll förtroendet för honom i botten.

Men Håkan Juholt är bara toppen på ett isberg. Han är ett symtom på ett djupare problem, Socialdemokraterna har ingen politik för vår tid.

Kanske ligger Socialdemokraternas stora problem i att man inte bara vill samla partiet utan även hela landet. Det är ett hedervärt uppdrag men så mycket svårare. Däri ligger kanske den största utmaningen för alla partier – att skapa ett inkluderande samhälle där alla känner sig välkomna och behövda och på samma gång har ett ansvar för sig själva och varandra.

Att skapa ett bättre samhälle är politikens innersta väsen. I dagsläget saknar Socialdemokraterna svaren på hur ett sådant samhälle ska se ut och uppnås.