S-krisen är inte över

Håkan Juholt har utpekats som hennes baneman. Han undergrävde Sahlins ställning och var den förste att kräva hennes avgång.

Att avsätta en man är uppenbarligen betydligt mycket svårare i Socialdemokratiska Arbetarepartiet. ”Det krävs en Håkan för att avsätta Håkan”, spekulerade Torbjörn Nilsson i tidningen Fokus i går. Och det är ju sant. Han är sin egen värsta fiende.

Under fredagens historiska andra dag av Juholtmangling i Verkställande utskottet började partidistrikt runt om i landet plötsligt öppet kräva Juholts avgång. De intog en orubblig position i det Rosornas krig som många trodde var avslutat sedan länge. Själv vägrade han inför den församlade pressen utanför partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm ens erkänna att hans framtid diskuterades. Lika jovialisk som alltid. Slingerbultig.

Efter mötet smet han ut bakvägen.

Tio månader har Juholt varit partiordförande. Fyra av dem har han suttit i centrifugen. Det var först i oktober som han började ifrågasättas på riktigt. Fram till dess var det ett och annat anmärkningsvärt klavertramp, en och annan märklig lögn om hur han smugglat en tryckpress till fackföreningsrörelsen i Polen, men i det stora hela var han solen själv. Oantastlig.

Installationstalet på det skinande nya kongresscentret Stockholm Waterfront i mars förra året rymde visserligen också det en och annan märklighet om pensionsöverläggningar med fackförbunden, men parti­ombuden togs med storm. "I won’t back down”, sa Juholt i takt till det stigande jublet och med referens till Johnny Cashs countrysång. Sa det Partiet ville höra. Men han citerade också fortsättningen: ”but there is no easy way out.”

Somliga lever som de lär.

Sedan kom uppgifterna om bostadsbidraget, turerna i budgetprocessen, ja fortsättningen är allmängods hela vägen fram till Folk och Försvar i Sälen.

Skånedistriktets ordförande Heléne Fritzon påstås ha varit den som räddade Juholt kvar i oktober. På det som då var ett rekordlångt krismöte i partiledarfrågan. Sannolikt påverkad av insikten om att det skulle bli mycket svårt att hitta en ny partiledare. Det var ju svårt redan när Juholt hittades. Han var kompromissen, långt ner på listan.

Men hur tänker sig Fritzon och partiledningen att S ska kunna bli ett igen efter den holmgång som nu satts i gång? Det krävs definitivt mycket mer än besvärjelser, som de partisekreterare Carin Jämtin snabbt levererade sent på fredagseftermiddagen om att S åter ska bli statsbärande.

Även i opposition måste man ta ansvar. Medan VU hade ”långa diskussioner om ledarskap” väntade omvärlden på besked om vad S egentligen vill ifråga om europakten.

Skärpning.