Våldsam debatt på osäker grund

Forskarna vill gärna ge sken av att vetenskapssamfundet står enat bakom dem. I en tidigare debattartikel (DN 18/12 2010) var skribenternas främsta referens en sammanställning gjord av professor Craig Anderson. Anderson har dock vid flera tillfällen kritiserats av både andra vetenskapsmän och USA:s högsta domstol för att välja bort studier som inte stöder hans slutsatser. I gårdagens artikel nämns ingen forskare alls.

Påståendet att en ”samlad internationell beteendevetenskaplig expertis” delar KI-forskarnas uppfattning stämmer inte. Forskningsläget är oklart. Professor Christopher Fergusons forskning om datorspel har inte hittat något samband mellan våld och spelande utan visar snarare på att spelande kan förbättra bland annat välmående och kognition. Även flera andra studier motsäger det debattörerna vill påvisa.

Det finns en tydlig fara med att göra om yttrandefrihetsfrågor till hälsofrågor. Att vi påverkas av den information vi tar in, oavsett om den kommer från böcker, tal eller datorspel, är tämligen självklart. Lika självklart är att vi i ett fritt samhälle, vare sig vi är myndiga eller inte, har rätt att uppsöka information som påverkar oss.

En tonåring som börjar utforska sina politiska värderingar kan av Das Kapital eggas att ta klasskampen i egna händer genom att kasta gatsten på närmaste McDonald’s-restaurang. Den historieintresserade eleven som letar rätt på Iliaden på skolbiblioteket översköljs av våldtäkter, slaveri och massmord. Och Gud förbjude att en andligt vilsen yngling söker sig till Bibeln, och får för sig att stena både den ena och den andra.

Barn saknar den mentala mognad och kunskap som krävs för att kunna hantera alla de friheter och rättigheter som vuxna människor har. Det innebär inte att de är rättslösa eller livegna. Yttrandefriheten och tankefriheten är ingen present som vi får när vi fyller 18, det är något vi har från våra första ord och första tankar.

Individer påverkas av datorspel på olika sätt. Vissa barn kan låta spelen ta upp en alltför stor del av deras liv, andra kanske till och med har anlag för att bli aggressiva. Hur ska de barnen fångas upp utan att man svärtar ner en hel kultur?

Lösningen är lika gammal som den är pålitlig. Ingen forskare känner ett barns behov och förutsättningar lika väl som barnets föräldrar. En intresserad och engagerad närhet är och förblir bättre för ett barns hälsa än föräldrar som fattar beslut grundade på en skev bild av vetenskapen.