Oförsvarligt sårbart försvar

Den här gången är det Officersförbundet som tar chansen att höras. På onsdagen presenterade förbundet en egen rapport om den långsiktiga ekonomin. Slutsatsen är uppenbar redan innan man börjar läsa: mer resurser behövs, annars klarar Försvaret inte av att lösa sin uppgift.

I reda pengar handlar det om att antingen successivt höja anslagsnivån från dagens 40 miljarder kronor med ytterligare tolv miljarder kronor till 2022, eller att anpassa uniformen och göra omedelbara nedskärningar på sex miljarder kronor. Inte himmel eller helvete, kanske, men väl ett försvar att lita på även i skymningstider mot ett försvar enbart för vackert väder.

Högkvarteret bedömer Officersförbundets siffror som rimliga, ”sammanfaller budskapsmässigt med vad vi framfört”, som Jan Salestrand säger till TT. Också Försvarets ledningsstab har naturligtvis, precis som Officersförbundet, egna intressen att försvara, men det hindrar inte att de kan vara på rätt spår.

Militärens materiel behöver uppgraderas. Samtidigt ligger kostnaden för materiel som andel av försvarsbudgeten högre än i de flesta andra länder. Det finns en krigsindustri att värna. Hur man ska lösa ekvationen är en politisk fråga. Den har bäring på vad våra folkvalda vill med försvaret. Förmågan att försvara territoriet har sedan länge gått förlorad. I stället förlitar sig politikerna på Nato, som Sverige är en de facto-medlem av sedan flera år tillbaka. Med moderniseringen av de väpnade styrkorna är uppdraget också i allt väsentligt flyttad till internationella insatser.

Glappet mellan vad politikerna förväntar sig av Försvaret och vad man ålägger dem att göra, är vardag ute på garnisonerna. I Ronneby konstaterade ställföreträdande flottiljchef Johan Svetoft nyligen att man klarar sin uppgift, men att man ”är nära tomgångsvarvet”. De internationella uppdragen sliter hårt. I Karlskrona har Tredje sjöstridsflottiljen signalerat om att Högvaktsparaderande inverkar menligt på förmågan att upprätthålla beredskapen.

Det svenska försvaret är mer än lovligt sårbart. Det är hög tid för politikerna att på nytt bestämma inriktning, även om nästa försvarsbeslut tas först våren 2014. Utöver en prioritering av resurserna bör den debatten främst handla om ett Natomedlemskap. Skillnaden mellan att vara det mest aktiva samarbetslandet eller fullvärdig medlem är inte så dramatisk som många fortfarande vill framställa den som.