Hemlösa – inte hopplösa

En bra bild av verkligheten är nödvändig för att kunna lösa de svårigheter som finns. Men det är ingen lätt uppgift, hemlöshet är ett komplext problem som kräver samordnade insatser från hela samhället.

Den nu aktuella undersökningen är den fjärde i ordningen som Socialstyrelsen genomfört sedan 1993. Under en vecka, 2–8 maj 2011, har uppgifter från kommuner, myndigheter och institutioner samlats in om hemlösa.

Sedan den förra kartläggningen 2005 har det skett stora förändringar. I dag är det färre som helt saknar en bostad eller ett boende medan det totala antalet personer som är hemlösa har ökat.

Under mätveckan i maj var det cirka 34 000 personer som stod utanför den vanliga bostadsmarknaden. Av dessa var det 280 personer som helt saknar bostad och sover utomhus eller i offentliga utrymmet. 2005 var antalet uteliggare 950. Regeringens så kallade ”tak över huvudet”-garanti har alltså haft effekt för de som verkligen behöver en plats att sova på.

Hemlöshet finns i så gott som hela Sverige även om den är som störst i de tre storstadsregionerna. I Skåne är det framför allt Malmö som sticker ut med 80 hemlösa per 10 000 invånare. Motsvarande siffra är 21 i Trelleborg, 32 i Ystad och 14 i Kristianstad. Men siffrorna rymmer vitt skilda levnadsöden, personer som har egna kortsiktiga bostäder, långsiktiga boenden som social­tjänsten ordnat eller personer som helt saknar tak över huvudet.

I rapporten talas det om att hemlöshet inte är en egenskap hos en person utan att det handlar om en situation. Den tidigare bilden av en hemlös som en ensamstående man med missbruksproblem stämmer inte, personer utan hem är en sammansatt grupp. En viktig faktor är arbete. Näst intill alla som är hemlösa står också utanför arbetsmarknaden.

För att lösa hemlösheten bör människor erbjudas en bostad först för att sedan kunna ta tag i sina problem. Det menar rektorn för Lunds universitet, Per Eriksson, tillsammans med flera Lundaforskaren i en debattartikel i Sydsvenskan den 23 december. Metoden innebär att en hemlös först får en bostad och sedan ska socialtjänsten sätta in alla hjälpinsatser för att komma till rätta med alla andra problem. Med framgång har metoden använts bland annat i USA och Tyskland, enligt debattörerna.

Varje hemlös person måste ses som en individ med särskilda behov. Men för att lösa de problem som finns måste hela samhället samverka.

All hjälp måste utgå från vilka behov hos individerna som samhället kan hjälpa till med. De bästa åtgärderna är de som får människor att växa och tro på sig själva.