När Persson vågar tro tvekar Reinfeldt

Senast i går underströk två opinionsundersökningar från Demoskop och Yougov att Socialdemokraternas kris är svårare än någonsin – S når runt 24 procent i de båda mätningarna.

Men i en intervju med den förre statsministern på debattsajten Newsmill, är det inte det egna partiets nedgång som står i fokus, utan Europas. När kritiken mot euron blåser som hårdast kliver Göran Persson fram som en försvarare av ett starkare EU. Han talar om att Sverige bör gå med i den föreslagna budgetpakten och så småningom EMU.

”Sverige kan inte göra som britterna. Då tar vi fasta på någon slags grumlig nationalism, en ohelig allians mellan en höger som inte formulerar vad de tänker och en vänster som drömmer om hur det var förr”, säger Persson.

Han vågar till och med nämna det få vågar ta i sin mun: En utveckling mot federation med en EU-skatt utformad exempelvis som en gemensam moms på någon procentenhet. Det behövs för att skapa finanspolitisk stabilitet i en världsdel med gemensam valuta och öppen handel, enligt Persson.

Greklands framtid ligger inte i en svag valuta. Ett Europa utan euro kommer att bli ett Europa som går mot handelskrig, förutspår han: ”Vi vävs samman och valutor i små öppna ekonomier blir väldigt riskfyllda. Min övertygelse om euron som idé är starkare i dag än då.”

De risker Persson ser med ett fall för euron formuleras väl också av Richard Swartz (DN 7/1): ”i sämsta (fall) kommer vi att dömas till nya lokala konflikter i protektionismens, den ekonomiska egoismens och de nationella fördomarnas tecken.”

Persson talar om principer, om politisk övertygelse. Han ser nödvändigheten av att möta framtiden på framtidens villkor. Det är få som gör det i dag. Håkan Juholt och Tommy Waidelich är inte i närheten – till budgetpakten blev det direkt nej och den senare har förklarat att euron inte hör hemma i Sverige under hans livstid.

Vänsterns Jonas Sjöstedt är direkt EU-fientlig, oförmögen att ta till sig de krav som kommer att ställas på ekonomisk styrka för att Europa ska kunna ge sina medborgare – inte minst de kommande generationerna – välstånd.

Och på regeringssidan ses de få hängivna euroförsvararna som udda fåglar. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har klarat att förlänga traditionen av budgetdisciplin från den perssonska eran och förena den med lägre skatt på arbete. När det kommer till djupare politiska visioner är det klenare. Är Reinfeldt och Borg beredda att utmana folkopinionen och formulera en bärande politisk idé för Sverige och Europa, eller tänker de vänta med det tills de sitter där på läktaren bredvid Persson?