Allmän a-kassa är en del av välfärden

Vissa tycker att det är orättvist – varför ska de med kort tid till pensionen, eller låg risk för arbetslöshet, tvingas betala?

Svaret är enkelt: Det svenska välfärdssamhället bygger på solidarisk finansiering av socialförsäkringar, skola och sjukvård. Också den som är frisk som en nötkärna betalar för den allmänna och obligatoriska sjukförsäkringen. Detta är dels en ideologisk fråga: Vi tycker att alla ska hjälpas åt att betala för välfärdens kärna. Men det handlar också om att planera för morgondagen: Ingen vet när sjukdom eller lågkonjunktur slår till.

När a-kassan görs allmän är det rimligt att staten tar över ansvaret, enligt samma upplägg som sjukförsäkringen. Betalning sker via skatten, hur mycket man betalar bestäms av hur mycket man tjänar.

Nackdelen är att a-kasseavgiftens storlek inte längre kan användas som styrmedel för att vissa ska lämna yrken med hög arbetslöshet. Å andra sidan måste man ifrågasätta om inte det redskapet har spelat ut sin roll. I dag går människor mellan yrken och branscher på ett annat sätt än förr. Yrkesindelade a-kassor förlorar i allt högre grad sitt berättigande. Däremot ska människor naturligtvis ha rätt att teckna tilläggsförsäkringar av samma slag som vissa fackförbund erbjuder redan i dag. Men grunden, den generella försäkringen, bör vara offentligt organiserad, och avgiften kopplad till inkomsten. Från var och en efter förmåga, helt enkelt.

Frågan är hur förslaget om allmän a-kassa kommer att tas emot i riks­dagen. Med mindre än att alliansregeringen bakar in hela förslaget i budgetpropositionen måste de få med sig minst ett parti till på allmän a-kassa. Och visst har Fredrik Reinfeldt blivit allt mer lik Göran Persson.

Miljöpartiet är det mest sannolika alternativet. Där finns inga ideologiska spärrar mot allmän a-kassa. Däremot skulle det påverka MP:s relation till Socialdemokraterna för lång tid framöver. Å andra sidan: ett skadskjutet S gynnar MP.

Genom att bryta den fackföreningarnas unika makt över människors grundtrygghet som en fackligt administrerad a-kassa innebär försvagas LO, och därmed S. Det är en politisk kalkyl värdig Maria Wetterstrand. Frågan är hur hennes efterträdare kommer se saken.

Hur den allmänna a-kassan blir verklighet återstår att se. Kommer Socialdemokraterna, under bilan, acceptera en kompromiss, där facket behåller ett visst inflytande? Finns det i så fall utrymme för en bred majoritet i riksdagen? Men samtidigt: Är det ens önskvärt? Under förra mandat­perioden laborerade alliansen med en obligatorisk a-kassa, i facklig regi, med fortsatt yrkesdifferentierade avgifter. En sådan modell blir onödigt krånglig.

Nej, målet måste vara att a-kassan blir en allmän socialförsäkring bland andra. Detta är inte ett område för halvdana kompromisslösningar.