Stoppa stenkastningen

När rutorna krossas ringer de ett direktnummer till polisen.

Laila Salem satt på en av de drabbade bussarna. De hade blivit förvarande om att något kunde hända. En annan buss, med liknande sträckning, hade alldeles nyss attackerats. Laila blev inte rädd, men säger att det var dramatiskt. ”Alla tog upp sina telefoner och började ringa”.

Bussattackerna är inte unika. På andra håll i landet har man gått till angrepp mot brand- och polisbilar. Våldsverkarna är irrationella och kontraproduktiva – det är deras egna grannar som drabbas, när kollektivtrafiken måste stängas av eller utryckningsfordon tvingas ta omvägar.

Vid eldsvåda, stroke eller hjärtinfarkt kan skillnaden mellan liv och död mätas i sekunder. Att hindra utryckningsfordonens personal från att göra sitt jobb är ingen lek.

Attackerna mot Malmös bussar har pågått under en längre tid. Ändå är intresset från media och politiker inte särskilt omfattande. Varken valrörelse eller riksmedia tycks särskilt påverkade.

Kanske uppfattas Malmös problem som lokala. Kanske är det svårt att hitta nyhetsvinklar – trots att det finns flera självklara sådana. Unga män skjuter mot bussar, ibland fulla med människor – varför? Varför rasar inte fackförbunden? Finns det risk att detta drabbar tågtrafiken framöver? Det kan i så fall få följdverkningar för hela den nationella järnvägstrafiken. Är det möjligen då människor kommer att reagera?

– Jag frågade chauffören om han verkligen ville köra trots det, men han svarade ”Ja, jag kör!”, berättar Laila Salem för Sydsvenskan.

Chaufförens agerande – mod eller envishet – är berömvärt. Men för de allra flesta människor har mod och envishet en gräns, där man inte längre vill gå till jobbet på morgonen. Frågan är också om det överhuvudtaget är rimligt att förvänta sig att chaufförerna ska jobba under sådana omständigheter. Det är en sida av saken. En annan sida är frågan hur resenärerna reagerar, hur de upplever resandet och i vilket läge de kommer att börja se sig om efter andra alternativ.

Det finns ytterligare en sida av saken – de personer som gör ett aktivt val att kasta sten eller skjuta mot bussar och utryckningsfordon. I Malmö har tolv bussattacker rapporterats den senaste tiden. Nu är två 18-åringar anhållna, och polisen undersöker nu om de kan knytas till brotten.

Även om just den senaste tidens attacker skulle knytas till ett fåtal individer så finns omfattande strukturella utanförskapsproblemen i Malmö. De måste åtgärdas, annars kommer vi sannolikt se mer av både stenkastning och skottlossning framöver. En svensk motsvarighet till Köpenhamn och Paris kommer att få nationella konsekvenser. Oroligheter sprider sig. Därför behövs en långsiktig nationell strategi mot utanförskapets problem.