Perspektiv på framtiden

Tanken var att den nya utställningen skulle vara klar till jubileumsåret 2007 på Skyttsgården. Men beslutet om en flytt av museet gjorde att uställningen fick skjutas på framtiden. I mitten av januari invigdes det nya museet i tingsrättens gamla lokaler med kulturministern på plats– se det som en bit stadshistoria – och i söndags öppnade den nya permanenta utställningen.

För det facila priset av trettio riksdaler får man en fullmatad upplevelse ner i Trelleborgs förflutna stadshistoria. Utställningen dyker till och med djupare än så och tar sats ända från 600-talet. Men den förhistoriska utställningen om Skateholm låter vänta på sig ytterligare några år. ”Stadslifv” tar sin utgångspunkt i den gynnsamma geografiska platsen, ett skyddat läge vid kusten och med bördig mark på slätten, där staden Trelleborg så småningom växte fram med egen identitet.

Århundradena avlöser varandra snabbt på utställningen. På 1200-talet omnämns staden för första gången. 1619 dras stadsrättigheterna in för Trelleborg av den danske kungen Christan IV på grund av att staden genom sin blomstrande handel är ett hot mot Malmö och dess borgare.

Först 1867 återfås stadsrättigheterna för Trelleborg. Om rättigheterna är orsaken till stadens kraftiga expansion de följande decennierna eller om det beror på den goda utvecklingen inom jordbruk och sjöfart, låter jag vara osagt. Det mest troliga är att de båda händelserna påverkade varandra.

Men kanske viktigast för den kraftiga utvecklingen som Trelleborg upplevde i slutet av 1800-talet och i början av det påföljande seklet är nog pionjärerna, personerna som banade vägen för stadens utveckling. Tre av dem som betytt mycket är Carl Smith (1822–1894), Frans Malmros (1865–1931) och Johan Kock (1866–1945)

Carl Smith var grosshandlare, industriman och grundare av Trelleborgs hamn. Frans Malmros tog 1904 över Trelleborgs Ångfartyg och Trelleborgs Ångkvarn efter faderns död och blev en drivande kraft i den industriella uppbyggnaden av staden. Men den kanske i dag mest kände av de tre är Johan Kock som har kallats för Trelleborgsindustrins fader. Han startade en mängd företag, varav Trelleborg gummifabrik är det mest framgångsrika.

De tre personerna presenteras på utställningen genom ett litet skådespel som innefattar tre talande tavlor. Det är ett kul grepp och besökarna får ta del av en välskriven dialog mellan de tre personerna. Förvisso spelade tekniken ett litet spratt när jag var på plats och Carl Smith kunde inte göra sin stämma hörd. Men de andra två gnabbades friskt om vem som var som var viktigast för stadens historia. Frans Malmros klagar på Johan Kock och menar att han var duktig på att starta företag men att det ofta gick dåligt för dem.

På detta svarar Johan Kock:

”Det är visionerna som är det viktiga.”

”Man kan undra om de har visioner nu förtiden”, säger Frans Malmros.

”Det är mycket snack och lite verkstad. Annat var det på vår tid”, säger Johan Kock.

Visioner kan verkligen göra skillnad för en stads utveckling. Detta är bara tre personer som varit delaktiga i Trelleborgs långa stadshistoria. Det finns många fler.

Vidare i utställningen ges järnvägens och hamnens utveckling gott om utrymme, två viktiga frågor i Trelleborgs historia – och fortfarande är det. I en annan del visas de framväxande folkrörelserna under 1900-talet upp – arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkligheten.

Om framtiden vet vi intet men av historien kan vi lära mycket. Den som hyser det minsta intresse av Trelleborgs framtid bör definitivt besöka museets nya utställning. Den ger värdefulla perspektiv till dagens situation och var och en kan bilda sig en egen uppfattning om vart staden och kommunen är på väg.