Skolan under SKL:s flagg

Och det är en stor medlemsorganisation som han basar över. 290 kommuner, 18 landsting och 2 regioner. SKL är alltså bland annat den övergripande organisationen för landets vård, skola och omsorg, det som brukar kallas för välfärdens kärna.

2010 är som bekant ett valår och innebär ett politiskt vägval för Sverige. I skuggan av den begynnande valrörelsen har en rekordstor avtalsrörelse inletts. I år ska kollektivavtal för 3,3 miljoner anställda omförhandlas.

SKL har ingen beslutanderätt över sina medlemmar, utom i ett fall, över avtalen. Det innebär att organisationen är den enskilt största avtalsparten i årets avtalsrörelse. Omkring 1,2 miljoner anställda berörs av de förhandlingar som SKL nu har med fackförbunden. Den större delen av landets 260 000 lärare och anställda inom barnomsorg omfattas alltså av förhandlingarna med SKL.

Utgången av årets avtalsrörelse kan vara är en viktig fråga för framtidens skola. Det beror framför allt på lärarnas dåliga löneutveckling under lång tid vilket lett till sänkt status för hela yrkeskåren. Följden har blivit att allt färre studenter läser till lärare; lärarprogrammet är i dag den utbildning som har lägst söktryck med lite drygt en sökande per plats.

Men är Sveriges kommuner och landsting beredda att ta sitt ansvar för att förbättra läraryrkets status? Det är tveksamt. Det initiativet måste komma från annat håll, från staten. Ett steg i rätt riktning har nyligen tagits i samband med att regeringen lade fram ett förslag till en ny lärarutbildning som riksdagen senare i vår ska ta ställning till. Men lönefrågan kvarstår, och den ska parterna – fackförbunden och SKL – göra upp om.

Tidigare i veckan presenterade SKL resultatet för landets landsting och kommuner. Den visar på ett överskott på hela 10 miljarder kronor. Samtidigt flaggar SKL för att det väntar tuffa år till följd av eftersläpningar i den ekonomiska krisen. Det finns pengar i ladorna, men tydligen inte till skolan och lärarna.

Skolverket presenterade i höstas en rapport som visade att elevernas skolresultat i grundskolan stadigt försämrats sedan i mitten av 1990-talet. Att vända den trenden tar lång tid och kräver långsiktighet. Kanske kräver det också en skola som staten tar ansvar för.