Skolans politisering

Varför är det så? Enligt den rapport som Skolverket släppte i slutet av september finns det flera orsaker. I rapporten pekar man ut två skolreformer från i början av 1990-talet som lett till elevernas sämre resultat, dels att kommunerna tog över ansvaret för skolan, dels att friskolorna infördes. Samtidigt infördes nya läroplaner där lärarna gavs mer utrymme att forma undervisningen. Följden blev att eleverna arbetade mer på egen hand, och presterade sämre.

Rapporten visar också att segregeringen har ökat efter­som föräldrarnas utbildningsnivå har fått en ökad betydelse för hur eleverna presterar.

Är kunskapssamhället på väg att bli ett klassamhälle? Den frågan togs upp på ett seminarium som Studieförbundet näringsliv och samhälle anordnade i Malmö tidigare i veckan. Att skolan engagerar visade diskussionen som de fyra inbjudna debattörerna skapade.

Det finns tre tabun som man inte får tala om, sa professor Inger Enkvist som inledde seminariet. De tre tabuna är att eleverna blivit sämre, att lärarna har mindre fokus på ämneskunskaper och att eleverna måste anstränga sig.

Att eleverna verkligen blivit sämre är nu accepterat, menade Inger Enkvist. Däremot finns det fortfarande många som anser att ämnet inte är det viktiga för lärarna och att det räcker med att eleverna är i skolan.

Hans Albin Larsson, överdirektör på Skolinspektionen, menade att elevernas sämre resultat beror på flera förändringar och att det är en komplex bild.

Författaren Leif Alsheimer tog upp lärarnas dåliga löneutveckling. Ingen annan yrkeskategori har sedan andra världskriget tappat så mycket i lön som lärarna. Följden har blivit att lärarkvaliteten har sjunkit. Den tidigare utbildningsministern Bengt Göransson (S), gick vidare på samma tema och sa att de bästa lärarna sattes på bekvämare jobb.

Det fyra skoldebattörerna var i stort sett överens om problembilden. Något måste göras för att skolan inte ska bli sämre. Men vad?

En lärare i publiken kom med ett förslag: tillsätt en opolitisk skolminister i tre mandatperioder. Det kanske inte är realistiskt men pekar på en viktig slutsats, den svenska skolan behöver en långsiktig stabilitet.

Med dagens cementerade blockpolitik finns det en överhängande risk att skolan blir alltför politiserad och utsätts för reformer efter varje maktskifte. Det gynnar inte eleverna. Därför hade en blocköverskridande skolpolitik som lade grunden för en positiv skolutveckling varit det bästa. Frågan är om politikerna förmår genomföra det.