Att odla sin världsbild

Skvaller liksom myter är väldigt livskraftiga. Oavsett om de är sanna eller inte kan de spridas med en rasande fart. Detta trots alla insatser för att verkligen bekämpa dem med sanningens ord, de dyker ändå upp igen. Hur ska man då göra för att stå emot skvaller och myter?

I december förra året lanserade integrationsminister Erik Ullenhag (FP) en kampanj mot ett antal myter om invandring på regeringens hemsida Det var ett försök att bemöta några seglivade påståenden som ständigt återkommer i debatten, till exempel att invandringen varje år kostar Sverige tiotals miljarder kronor.

Sverigedemokraterna kritiserade kampanjen och partiledare Jimmie Åkesson anmälde Erik Ullenhag till konstitutionsutskottet. Ministern är nu kallad till utskottet för att svara på frågor.

Ullenhags initiativ må vara hur vällovligt som helst men tyvärr så bör inte regeringen driva den här frågan eftersom det är på gränsen till opinionsbildning. Men det hindrar inte att invandringsmyter måste bemötas, även om man då måste spela på motståndarnas planhalva.

En av Sverigedemokraternas viktigaste profilfrågor handlar just om kostnaden för invandringen. Partiet har länge drivit tesen att om man minskar dagens invandring med 90 procent skulle Sverige spara miljarder. Hur mycket har det funnits olika bud om, ibland har det hävdats summor uppemot hundra miljarder, pengar som partiet anser att man kan använda till annat.

Sedan partiet valts in i riksdagen var man inte sen med att utnyttja en ny tillgång, Riksdagens utredningstjänst. Nu ville man få svart på vitt vad invandringen kostar och partiet började därefter ställa frågor till utredningstjänsten. Och många frågor har man ställt. Fram till i somras var man uppe i över 240 frågor, flertalet just på temat om invandrare.

Men partiet fick inte de svar man önskade. Det går inte att svara på vad invandringen kostar ett specifikt år, så istället har SD fått dela upp frågan i en rad frågor om olika samhällsområden. Därefter har man summerat utredningarna och i höstas presenterades en siffra, 35 miljarder kronor. Men märk väl, partiet har själv lagt ihop flera utredningar. Om det låter sig göras är oklart. Samhällsekonomin är så sammanflätad att slutsatser om orsak och verkan är svåra att dra.

Dessutom missas något väsentligt när man mäter människor i pengar. Det går att göra en jämförelse med ett företag. Det heter ofta att personalen är det största utgiftsposten för ett företag. När det går dåligt för ett företag är det ofta personal man skär ner på. Det omvända gäller också, ett företags största tillgång är just personalen. För att ett företag ska överleva på lång sikt måste man vårda och utveckla det egna humankapitalet.

Det finns även andra värden som ett företag skapar, de anställda får sitt uppehälle av jobbet, vilket i sin tur skapar välstånd. Det är som ringarna på vattnet, de goda effekterna sprider sig i alla riktningar. Detsamma gäller för personer som kommer hit, de kan bygga välstånd i vårt land. Integrationen är nyckelfrågan, att få nya medborgare att bli en del av vårt samhälle.

Troligen fyller skvaller och myter ett mänskligt behov, vi vill så gärna förstå och förklara vår omvärld. Inte sällan spelar myterna på vår rädsla för det okända, det främmande eller det som inte är likt oss själva. Tyvärr är det påståenden som är enkla att ta till sig som sprider sig snabbast.

Vad ska vi då göra för att bekämpa de myter som finns i vårt samhälle? Titta på trädgårdsodlaren som aktivt sköter sin trädgård. Genom att odla de växter man vill ha tar man kraften från den snabbväxande kirskålen. Men det kräver att man aktivt sköter och vårdar sin jord.

På samma sätt måste vi odla våra egna uppfattningar och de goda värderingar som finns i samhället. Att bekämpa främlingsfientlighet och rasism kräver ett aktivt engagemang från var och en i samhället. Vi får inget gratis, varken från trädgården eller i samhället.