Hur går det med Ullenhags fakta?

Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) valde att ta regeringens hemsida till sin hjälp. Sedan i december förra året besvaras där tretton nätmyter med fakta. Det initiativet gillades inte av Sverigedemokraterna vars partiledare Jimmie Åkesson anmälde nätsidan till konstitutionsutskottet (KU). Inom kort är Ullenhag kallad till utskottet för att besvara ett antal frågor.

Det är en principiellt viktig fråga. Får regeringen eller en myndighet bedriva opinionsbildning? Var går i så fall gränsen?

I det aktuella fallet kan man konstatera att några av svaren som ges är rena faktauppgifter. I andra fall är det inte lika glasklart. Det går inte att besvara påståendet ”Sverige anpassar sig till kvinnofientliga traditioner” med fakta.

Ett annat exempel är påståendet att ”invandringen kostar Sverige tiotals miljarder kronor varje år”. Det är ett vanligt förekommande argument men sällan underbyggt med fakta, det är näst intill omöjligt att värdera vad en person kostar och bidrar med till samhället. När man från regeringens sida nu besvarar påståendet hamnar man fel. En människa kan inte värderas bara i ekonomiska termer utan är så mycket mer. Och vänder man på resonemanget så ska vi även sätta en prislapp på alla andra som inte är invandrare. Det gör vi inte.

Det är viktigt att myter bemöts med fakta. Men det är inte regeringens uppgift att bedriva opinionsbildning utan det ska överlämnas till partierna.

En kanske än viktigare uppgift är att uppmuntra till självständigt tänkande och att man ska förhålla sig kritisk till sin omvärld. Det är särskilt viktigt i vår ständigt uppkopplade tid. Ett arabiskt talesätt har sammanfattat detta väl: ”En bra lögn kan gå från Bagdad till Konstantinopel medan sanningen letar efter sina sandaler.”