När orden inte räcker till

”Det mest skrämmande ögonblicket i mitt ministerliv, vi står på randen mot en avgrund.” Så beskrev Polens utrikesminister Radek Sikorski det pågående dramat i EU i tidningen Economist.

Läget är allvarligt och det måste till betydande åtgärder för att lösa eurokrisen. Nu har Europas ledare en ny chans att samla sig när EU-toppmötet inleds i Bryssel idag. Det går helt enkelt inte att vela med insatserna för att återskapa marknadens förtroende för eurobygget.

I centrum för mötet står duon ”Merkozy” – Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nikolas Sarkozy – som under den gångna veckan föreslagit ändringar i EU-fördraget. Enligt förslaget ska det införas automatiska sanktioner mot länder med för stora underskott.

Det är något av ödets ironi att just Tyskland och Frankrike för fram förslaget – 2003 bröt de själva mot stabilitetspakten som säger att budgetunderskottet inte får överstiga 3 procent av BNP och att statsskulden inte får vara högre än 60 procent av BNP. De två stora ländernas brott mot pakten banade sedan väg för andra länder att ostraffat bryta mot reglerna. Nu har bland annat Grekland och Italien statsskulder som vida överstiger kraven.

Situationen är mycket allvarlig, både för euron och EU. Det krävs både akuta insatser för att rädda den pågående krisen och mer långtgående förändringar av EU. Det kanske allvarligaste är dock om politikerna på toppmötet i Bryssel inte förstår hur allvarlig situationen är. Ibland känns det som att orden inte räcker för att beskriva verkligheten.