I den offentliga debatten talas det om resurser, fristående skolor, rätten att välja skola, kommunaliseringen och förändringar i kursplanerna.
Men ingenting av detta har någon större betydelse för skolans utveckling. Den slutsatsen drar Johannes Åman i rapporten Att lära av de bästa som presenterades på tisdagen. Istället menar Åman att det är lärarna och hur de undervisar som är nyckeln till framgång. Det är mötet mellan läraren och eleverna som är det centrala för hur skolan lyckas med sitt uppdrag.
Det kan tyckas som en självklarhet att undervisningen är så viktig men någonstans på vägen har faktiskt den insikten försvunnit i den skolpolitiska debatten.
I sin rapport har Johannes Åman undersökt den svenska skolan i ett internationellt perspektiv. Som vanligt är det grannlandet Finland som är det stora föredömet. Där har läraryrket ett högt anseende och en stor självständighet att utforma sin undervisning. De finska eleverna ligger också ständigt i topp i de internationella jämförelserna. Därför borde vi inspireras mer av vår östra granne.
Men än viktigare är att hitta en balans mellan statens krav på skolorna och kommunernas självbestämmande och förmåga att anpassa skolan till lokala förutsättningar.
Mellan raderna kan man förstå att det inte är en förstatligad skola som Åman förespråkar utan en vidareutveckling av dagens system. Men detta kräver ett långsiktigt perspektiv utan något egentligt slutmål.
Annorlunda uttryckt så måste lärarnas arbetsgivare och deras fackförbund sluta gnälla på varandra och istället fokusera på vad som är bäst för eleverna: undervisningen.
100% är glada
0% är likgiltiga