Politiker får inte bli ett eget frälse

När man får reda på vilka goda privilegier dagens politiker har efter att de hoppat av politiken börjar man undra, har vi skapat en ny adel i Sverige?

Till exempel får den ledamot som har suttit i sex år och är över 50 upp till 37 000 i månaden fram till man fyller 65 år. Utan någon som helst motprestation.

Riksdagen beräknas i år betala ut 70 miljoner kronor till före detta ledamöter och i september i år var det 130 personer som fick riksdagspension.

Men inkomstgarantierna gäller inte bara för tidigare riksdagsledamöter. Under första halvåret i år betalades det totalt ut 42 miljoner kronor till mer än 450 politiker som varit verksamma i kommuner och landsting. Före detta stadsborgarrådet i Stockholm Kristina Axén Olin är en av dem som kan leva på pengar från kommunen fram tills att hon fyller 65 år.

”Jag ser det som ett avgångsvederlag. Jag jobbade dygnet runt i tio år”, sa hon i en intervju till Sveriges Radio tidigare i höstas.

Det är fullt rimligt att det finns någon slags fallskärm som dämpar fallet för heltidspolitiker som inte får förnyat förtroende eller av andra anledningar lämnar politiken. Men pensionen måste begränsas till en omställningsperiod. Ett till två år kan vara en rimlig tid. Sedan är det dags att bege sig ut på arbetsmarknaden som alla andra medborgare. I dag har politikerna ofta inga krav alls på sig att söka ett nytt jobb.

Så därför, Kristina Axén Olin och alla andra avdankade politiker, ge er ut i verkligheten, sök jobb. Lev som vanliga medborgare. Det finns ett riktigt liv efter politiken också. Politiker är och får inte bli ett eget frälse.