Att fördela resurserna

Man kan inte ge allt åt alla. Därför måste det göras prioriteringar. Det är här politiken kommer in, för att fördela de gemensamma resurserna – och det finns mycket att ta hänsyn till. Det handlar inte bara om centrala välfärdsverksamheter som måste finansieras, en kommun har också följa de lagar och regler som måste uppfyllas.

Man skulle enkelt kunna säga att det finns två nivåer av en budget, det absolut nödvändiga som ska finansieras för att hela den kommunala verksamheten ska gå runt och de resurser som så att säga blir över. Gränserna är givetvis aldrig så här knivskarpa men uppdelningen är ändå intressant för det är i det lilla, oftast inte så stort i alla fall, överskottet som politiken kan få spelrum.

Det går inte att förneka att de flesta svenska partier i stort är överens om det mesta i de grundläggande budgetramarna. De skarpa politiska skiljelinjerna urskiljs ofta i hur överskottet ska fördelas, en nog så viktigt uppgift eftersom det är där som en stor del av vårt gemensamma samhälles utveckling sker. Det skulle krävas för mycket och vara alldeles för uppslitande om vi varje år skulle ifrågasätta de stora grundbultarna i den samhälleliga budgeten.

Hur bör då överskottet fördelas? En enkel princip bör vara där de gör störst nytta för samhället. Än en gång, en politisk fråga eftersom svaret på var det gör störst nytta kommer att skilja sig kraftigt.

På måndagens kommunfullmäktige var budgeten för nästa år den fråga som debatterades mest. Det blev en lång men också en givande debatt. I centrum stod så klart alliansens förslag, en budget som hyllades av de borgerliga företrädarna.

Budgeten innehåller många bra delar, kanske för att det är lättare att lägga en budget när de ekonomiska kurvorna pekar uppåt.

Bland de extra satsningarna kan nämnas en miljon kronor på att hjälpa ungdomar att få jobb och att friskvårdsersättningen till personalen höjs till 1 000 kronor per år. Den största nyheten är annars den sociala investeringsfond som ska inrättas nästa år med syfte att kunna sätta in tidiga insatser inom det sociala området. Fonden ska finansieras genom att kommunens aktieinnehav ska säljas av.

Det mest seriösa budgetförslaget från oppositionen kom från Socialdemokraterna. Det var ett omfattande förslag men svårt att få grepp om. Partiet vill satsa extra på delaktighet, skolan och äldreomsorgen. Den främsta kritiken mot förslaget är att partiet finansierar en stor del av sina extra satsningar på att partiet hade styrt kommunen mer effektivt. Visst, det går alltid att effektivisera den offentliga verksamheten mer men att S skulle stå för de insatserna har jag svårt att tro på när man tidigare i kommunen motverkat privatiseringar.

Sverigedemokraterna sin vana trogen tog alliansens förslag och kapade fem miljoner kronor rakt av från modersmålsundervisningen och la delar av detta på annat. Att hävda att partiet inte är främlingsfientligt är märkligt när man så uppenbart är negativ till allt som är främmande.

Söderslättspartiet lade inget eget förslag utan lovade att återkomma nästa eller nästa år igen. Det var svagt att inte kunna presentera några siffror alls. Nu låter alla satsningar som partiet vill göra mycket ihåliga om man inte kan visa hur det ska finansieras.

Kommunalrådet Ulf Bingsgård (M) är säkert nöjd med att han fick igenom hela budgeten i ett slag. Att ta budgeten i delar på förslag av oppositionsrådet Catherine Persson (S) är ingen bra lösning. Däremot finns det mer att önska av de parlamentariska turerna där alliansens budgetförslag ställdes som SD:s i en taktisk manöver att spela ut förslaget från S.

Budgeten som fullmäktige fastställde har ett överskott på drygt 37 miljoner kronor. Förvisso är det bra att ha en buffert i ladorna vid sämre tider. Men ett överskottsmål blir lätt ett mål i sig istället för att man lägger pengarna där de gör störst nytta.

Under måndagens fullmäktigemöte genomförde de två lärarförbunden i Trelleborg en stor manifestation utanför fullmäktigesalen vid Parken. Kommunfullmäktiges ordförande Inger Hansson (M) beslutade att hela församlingen skulle ta en kort paus och gå ut och lyssna på lärarna. Deras budskap var glasklart, mer lön till lärarna. Annars vill ingen i framtiden bli lärare.

Det blev ett direkt möte mellan politikerna och lärarkåren, dock utan att någon ansvarig politiker ville ta till orda. Frågan om läraryrkets framtida attraktionskraft borde tas på större allvar av politikerna i Trelleborg. Skolans framtid är verkligen en fråga om berör oss alla. Därför måste alla ansvariga politiker ta ställning till om resurserna verkligen används på bästa sätt för samhället.