Palme bortom mordet

Jag förstod direkt men kunde inte känslomässigt ta till mig konsekvenserna av mordet.

Ett statsministermord hörde verkligen inte till min bild av något som händer i Sverige. Min tanke gick närmast till mordet på Gustav III, möjligen för att vi läst om det på historielektionerna nyligen.

Denna lördag upptogs jag av något helt annat, jag skulle på min första vinterhajk med scouterna – en riktig utmaning skulle det visa sig. Vad jag minns fanns det ingen tanke på att hajken utanför Genarp skulle bli inställd på grund av mordet. Det var nog också symptomatiskt, mordet försatte hela landet i ett slags chocktillstånd men vardagen tog vid direkt.

Olof Palme är en svensk ikon, känd – då som nu – långt utanför landets gränser. Men ofta förknippar vi honom idag mer med mordet än med hans politiska gärning. Det är tragiskt eftersom mordet blockerar vår uppfattning om vem Olof Palme var och vad han betytt för Sverige. Lyfter man på locket och ser bortom hans död ser man vilken oerhörd betydelse han haft för svensk 1900-talspolitik men också att han i hög grad var en spegel av sin tid.

För ett par månader sedan kom journalisten och historikern Henrik Berggren ut med boken ”Underbara dagar framför oss” som är en biografi över Olof Palmes liv. Den går verkligen på djupet med vem Palme var och vad han åstadkom.

Historien är alltid mångfacetterad och kan egentligen inte återges på ett korrekt sätt, tolkningar har alltid gjorts. Henrik Berggren har lyckats att göra ett näst intill perfekt tvärsnitt av svensk politik från sent femtiotal fram till 1986. Det är den levande Palme vi får möta, inte den mördade.

I boken får vi i kronologisk ordning följa Olof Palmes liv från uppväxten i lägenheten på Östermalmsgatan i Stockholm till läroverket i Sigtuna, studieåren i USA och engagemanget i SFS, Sveriges förenade studentkårer. Han visar tidigt upp ett sällan skådat driv i det han företar sig och gör sig snabbt ett namn inom socialdemokratin. Han blir statsminister Tage Erlanders personliga sekreterare i början av 1950-talet och han klättrar snabbt inom partiet. Under sextiotalet utses han till statsråd och tar sig allt närmare den absoluta makten. 1969 blir Olof Palme partiledare och statsminister efter Tage Erlanders avgång.

Det är en nästan sagolik historia som presenteras, och man känner en stolthet över att välfärden, jämställdheten och jämlikheten tog så stora steg framåt under sextio- och sjuttiotalen. Olof Palme var verkligen en drivande person bakom dessa förändringar, samtidigt som han i mångt och mycket fångade upp sin tids trender. En av hans främsta styrkor var att han kunde ta ut en riktning och hålla fast vid den, oavsett om det gällde att formulera välfärdsideologin eller att kämpa för länder i tredje världen.

Samtidigt ledde hans överklassbakgrund till att många uppfattade honom som falsk, både folk inom partiet och politiska motståndare. Men det går inte att komma ifrån det faktum att Palme som få kunde formulera i ord vad han står för och vad han ville åstadkomma med sin politik.

Titeln ”Underbara dagar framför oss” är en bra sammanfattning på Olof Palmes liv. Den speglar inte bara den framtidsoptimism som Palme hade utan också det samhälle som kanske framför allt präglade efterkrigstiden från 1950-talet och framåt och som försvann någon gång under andra halvan av 1970-talet – att vi tillsammans ska bygga upp ett bättre samhälle än det som varit.

Denna strävan att hela tiden vilja åstadkomma något bättre finns inte på samma sätt idag. Vi har det överlag bra men det finns både i samhället och från politikernas sida en svag uppfattning om hur vi ska tackla dagens och framtidens problem på bästa sätt. Det finns ingen i dag som ligger i framkant i de politiska visionerna och kan att formulera detta i ord på samma sätt som Palme gjorde.

I grunden var Olof Palme en modernist som ville ha en stark stat som skulle öka individens valfrihet och sprida livsmöjligheterna jämlikt. Att han blev socialdemokrat kanske mer har att göra med tidens anda än att han verkligen var socialdemokrat, han hade ett genuint behov av att åstadkomma förändringar för människor och gick då med i den det dominerande och statsbärande partiet.

Vilken betydelse fick då mordet på Olof Palme? Visst uppstod det en kris i den politiska ledningen och landet hamnade i ett chocktillstånd. Men det uppstod egentligen inte någon kris hos det svenska folket. Livet går obönhörligen vidare och i landet Sverige finns en dynamisk stabilitet över tid – samhället påverkas hela tiden men visar över tid en stor stabilitet.

Vad hände då på min vinterhajk dagen efter statsministermordet? Det var mycket kallt och kylan var ett mer närliggande problem än mordet. Rörde man sig inte frös man direkt och en ledare fick vara eldvakt hela natten för att vi inte skulle frysa i vindskyddet vi sov i.

Avstängda från omvärlden hade jag och en kompis gott om tid att diskutera vad som skulle hända efter mordet. Jag tyckte om att läsa tidningar men tretton år gammal var inte inrikespolitik det som lockade mest. Vi kom i alla fall överens om att utrikesminister Sten Andersson kanske skulle ta över, mest för att det var en politiker som vi kände till. Märkligt nog hade jag ett par veckor före mordet läst en artikel i Kvällsposten om den okända superministern Ingvar Carlsson som hade flera ministerposter i regeringen, bland annat vice statsminister, men honom pratade vi inte om.

Idag förvånas jag över hur livet gick vidare, trots alla komplicerade turer som mordutredningen senare orsakade. Långt senare när utrikesminister Anna Lindh mördades drabbades Sverige åter av en händelse som skar sig med vår egen självbild av lugna och trygga Sverige. På samma sätt orsakade Lasermannens skottdåd i början av 1990-talet ett nationellt trauma liksom nu en okänd skytts härjningar i Malmö. Trots att skytten ligger bakom ett mord och har skadat många fler sjunker det inte riktigt in i vårt kollektiva medvetande. Är vi kanske för naiva för vårt eget bästa?

En sak är säker, alldeles oavsett enskilda brott och händelser så går livet vidare. Samhället och de goda krafterna visar på sin styrka, både i medgång och motgång.