”Hamnen bör vänta med utbyggnaden”

Opinion Artikeln publicerades

Den planerade utbyggnaden av Trelleborgs hamn är ett dyrt och riskabelt projekt. Utbyggnaden bör därför skjutas upp åtminstone tio år. Det skriver gästkrönikören Kristian Sörensen.

För tre år sedan identifierades Trelleborgs hamn som en viktig komponent för den svenska utrikeshandeln och godstransporten. Hamnens geografiska läge med närheten till Tyskland, vår största handelspartner, är betydande för såväl genomflödet av varor som för kontakten med kontinenten. Närmare tio procent av Sveriges totala export transporterades till Tyskland under 2008 och den totala importen uppgick till hela sjutton procent. Det finns alltså starka nationella intressen för att hamnen byggs ut. Dessutom ligger Trelleborg i Nordeuropas handelscentrum, den expansiva Öresundsregionen, vilket är en stark faktor som påvisar att det finns mycket att tjäna på en eventuell utbyggnad.

Rapporter om att Öresundsbron kantas av kapacitetsproblem, när det gäller järnvägsgods, indikerar att det finns marknadsandelar att vinna. Detta ledde till att Trelleborgs hamnbolags tjänstemän och beslutsfattare skissade fram en modell som mynnade ut i den ansökan som i dag ligger på miljödomstolens bord i Växjö. Öster om Trelleborg skulle bli den nya placeringen av hamnen. Och notan då – en miljard kronor. Förespråkarna pratar om fler jobb, ekonomisk utveckling, ökad attraktionskraft och möjligheter för en stadsutveckling nära havet. Man ska få plats med bostäder, idrottsanläggningar, shoppingstråk och restauranger. Allt som krävs är att hamnverksamheten byggs ut och flyttas. Rederierna kräver att få plats med nya större båtar och om man inte bygger ut hamnen finns inga andra alternativ än att lägga ned hela verksamheten, menar hamnledningen.

Skåne har onekligen blivit en plats för utveckling och innovation. Det betyder att hamnen i Trelleborg har en mängd konkurrenter som satsar hårt för att möta de kommande behoven och här bör man nämna den tilltänkta broförbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör. Folkpartiet blev första riksdagsparti som gjorde vallöfte om ytterligare en bro över Öresund. Om det byggs en järnvägsförbindelse blir bron inte enbart en konkurrent när det gäller transporter av järnvägsgods utan även för godstrafik med lastbil. I Malmö satsar man på ett samarbete med Köpenhamn och utvecklar nordens näst största hamn – CMP. Ett annat projekt som i högsta grad kommer påverka godstrafiken i norra Europa är byggandet av Fehmarn bält-bron, som beräknas stå klar 2018, tre år efter att den eventuella utbyggnaden av Trelleborgs hamn skulle stå klar. Förra året undertecknade Danmark och Tyskland en avsiktsförklaring som innebär att man bygger en kombinerad väg- och järnvägsbro över sunden.

Detta medför att restiden, med de tilltänkta höghastighetstågen, mellan Stockholm och Hamburg, hamnar på cirka fyra timmar. Och med en bro mellan Helsingborg och Helsingör ökar tillgängligheten och möjligheterna för tågtrafiken. En sådan komplett Europabana har potential att konkurrera med flyget, beräknar forskare vid Kungliga Tekniska Högskolan. Europas korridor till Skandinavien är således öppen och näringslivet erbjuds en unik möjlighet till effektiva och miljövänliga transporter. Kritikerna till Fehmarn-bält bron menar, precis som motståndarna till Öresundsbron, att projektet kommer få allvarliga miljökonsekvenser då vattengenomströmningen i Östersjön kommer minska. Det är dock osannolikt att miljörörelsen tar strid mot Fehmarn bält-bron då de dels hade fel när det gällde Öresundsbron, dels är konsekvenserna för miljön, i ett större perspektiv, positiva då flyg- och båttrafik förutspås minska.

Det finns de som menar att broavgiften kommer vara avgörande för huruvida det kommer påverka Trelleborgs hamn. Det är delvis rätt, men då måste man också kalkylera in tidsaspekten. Tid är pengar. I dagens globala samhälle, där internet har blivit en dynamisk handelsplats, och varor tillverkas mot beställning, ställs allt högre krav på transportsektorn att leverera snabbt och enkelt. Även här kommer järnvägstrafiken över broarna vara överlägsen båttrafiken. Därmed är det högst osäkert att den ekonomiska utvecklingen i Trelleborgs närområde kommer få den positiva skjuts som förespråkarna för utbyggnaden menar. Fehmarn bält-brons geografiska läge innebär en direkt konkurrens­situation för hamnen då två av färjelinjerna, Rostock och Travemünde, då i synnerhet den sistnämnda, ligger vid den tilltänkta brons närområde.

Något man bör uppmärksamma är att i de västra delarna av hamnen ligger industrier som utgör stora skyddsavstånd. Det är högst osäkert huruvida en stadsutveckling kan förlöpa smärtfritt, i de områden som frigörs med en flytt, och vilka problem de i sin tur kan generera. Däremot är det möjligt att flytta industrierna, dock är detta förenligt med ytterligare kostnader och dessa är inte klargjorda av hamnledningen. Man bör ställa sig undrande till om attraktionsvärdet kommer höjas vid en hamnflytt. Vi ska inte glömma att miljöförvaltningens mätningar 2007 visade att rederiernas oljebyten fördubblat mängden svaveloxid i staden på mindre än ett år.

I framtiden kommer troligtvis svavelhalterna inte vara ett stort problem för hamnarna då nya regler för svavelhalten i marina bränsle antogs av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Riktlinjen är att nå gränsvärdet 0,1 procents svavelhalt år 2015 för färjornas liggtider inom EU. Detta betyder i sin tur att utbyggnaden i Trelleborg inte nödvändigtvis kommer försämra miljön i staden. Det som är oroväckande är snarare Sjöfartsverkets konsekvensanalys som pekar på att de nya reglerna kommer medföra en markant kostnadsökning på fartygsbränsle. I analysen konstateras att i framtiden kommer stora delar av godstrafiken flyttas från sjöfarten till transporter på land. Hamnledningen vill alltså bygga ut hamnen trots att det finns en överhängande risk att sjöfarten i framtiden kan minska markant. Och trots de stora infrastrukturella satsningar som sker i Europa. Ett annat ord för detta är riskkapitalism och de som får borga för stora delar av lånen är Trelleborgs skattebetalare.

Att utbyggnaden kommer generera fler arbetstillfällen är visserligen troligt, dock är det inte säkert att det gynnar kommunen. I dag sysselsätts cirka 870 personer av hamnverksamheten men stora delar av de anställda bor i andra kommuner. Detta innebär att kommunen inte kan räkna med några direkta positiva ekonomiska effekter så som ökade skatteintäkter. Det finns följaktligen inget som talar för att fler personer i Trelleborg kommer sysselsättas. Därtill bör man beakta att det saknas en reell samhällsekonomisk analys av hur utbyggnaden kommer påverka kommunens ekonomi. Det enda som framförts är bedömningar, vilket är ett finare ord för gissningar.

Hamnfrågan kommer med all säkerhet dominera den kommunala valrörelsen 2010. Det är följaktligen viktigt att Trelleborgs invånare får tydliga besked av partierna i frågan, eftersom valet blir väljarnas stora chans att påverka Trelleborgs och hamnens framtid. När hamnbolagets ordförande Jan Isaksson (M) i en debattartikel ser motståndarna till hamnen som enskilda personer och grupper tyder det på att förslaget inte är demokratiskt förankrat.

Det går inte att vifta bort att det finns en stark opinion mot utbyggnaden och att den växer. I dagarna bildas ett nytt kommunalt parti på initiativ av nätverken Hamngruppen och Bevara Söderslätt. Faktum är att två partier, Miljöpartiet och Centern, mer eller mindre motsatt sig utbyggnadsförslaget. De ingår som bekant i den styrande alliansen. Dessutom har hamnbolagets ordförande dissidenter i sitt eget parti, Moderaterna, och således har hamnfrågan, inför valrörelsen, blivit en nagel i ögat för den styrande alliansen. Om man inte kan enas i den tyngsta kommunala frågan inför valet, kommer alliansen att brottas med en förtroendeproblematik genom hela valrörelsen och de väljare som är emot hamnens utbyggnad kan emellertid inte veta vad de får när man röstar på något av alliansens partier. Röstar man på Socialdemokraterna får man med största sannolikhet en utbyggd hamn då oppositionsrådet och partiets gruppledare Catherine Persson (S) sitter som vice ordförande i hamnbolagets styrelse.

Det största misstaget som hamnledningen gjort är att man misslyckats med att demokratiskt förankra hamnfrågan bland Trelleborgs invånare och trots all kritik vill man fortfarande inte redovisa hur man planerar att finansiera utbyggnaden. Det minsta man kan kräva är insyn i finansieringen och framförallt när det handlar om en investering på en miljard. Frapperande nog har inte de politiskt tillsatta i hamnledningen, som ska representera oss invånare, reagerat på att det är absurt att kommunen ska borga för ett miljardlån. Utan det är hamnbolagets förre vd Leif Borgemark som i en intervju (Sydsvenskan 19/11 2008) påpekar att det är orimligt att kommunen ska stå bakom ett lån i miljardklassen. Trelleborgs kommun har redan borgat för ett lån på 435 miljoner till hamnbolaget och enligt artikeln kan den nya utbyggnaden innebära att kommunen får borga för ytterligare ett lån runt en halv miljard.

Förslaget om att bygga ut hamnen är i många hänseenden ambitiöst och det är lätt att falla för den romantiserande bild som hamnbolaget målar upp. Det utlovas shoppingstråk, nya butiker, restauranger och till och med en ny idrottsanläggning. I de centrala delarna av Östergatan har butikslokaler ekat tomma i flera år och vittnar om att det inte är så enkelt att locka företag till kommunen. Det finns alltså en mängd osäkerheter kring förslaget och en miljard kronor är en tung investering för en liten, enskild kommun som Trelleborg. De som främst kommer gynnas av en utbyggnad är rederierna och här har hamnbolagets ledning i princip fallit inför deras krav. Under nästa mandatperiod behövs en politisk ledning med integritet som värnar om trelleborgarnas bästa. Hamnledning bör skjuta på utbyggnaden åtminstone tio år för att följa den infrastrukturella utvecklingen i Europa.

Argumentet att hamnen måste avvecklas om den inte byggs ut är närmast banalt. Självklart kan hamnen fortsätta att existera som den gör i dag och fungera som en kvalitativ hamn som årligen kan ge avkastning till kommunen. I verkligheten har hamnen inte genererat någon avkastning till kommunen under de fem senaste åren men ambitionen borde vara att jobba för en kvalitativ och miljövänlig hamn, anpassad för stadens kapacitet, som årligen kan ge kommunen avkastning. Således kan dessa resurser användas för att höja trelleborgarnas livskvalitet och göra Trelleborgs stadskärna modern och attraktiv.

Det råder inga tvivel om att kommunalvalet i Trelleborg kommer att vara fylld med politisk dynamik och att valet blir väljarnas stora chans att påverka. Det är dags att lägga bort ideologi och tradition och rösta ner de särintressen som styr hamnens utveckling.