Mer Europa i valrörelsen

Det handlar om skatter, vård, skola, jobb. Jag söker efter tecken på vilka frågor de politiska partierna vill driva inom EU, men förgäves.

Inför riksdagsvalet 2006 skrev jag i Ystads Allehanda en analys över varför EU-dimensionen överhuvudtaget inte avspeglades i valrörelsen, trots att det inom EU pågick en febril debatt om betydelsefulla framtidsfrågor som var Sveriges lika mycket som EU:s, och som i slutänden handlar om makt, inflytande och ibland om reda pengar.

Det är enkelt att konstatera att EU – i stort sett – är en frånvarande fråga även i årets valrörelse. Men spelar det någon roll? Jo, det gör det. Många av de frågor som kommer att beslutas gemensamt av EU-länderna under de kommande åren har stor betydelse för Sverige.

Hur ska vi utforma miljöpolitiken, som till stor del beslutas gemensamt inom EU?

Hur ska vi i hela Europa nå målet att minska koldioxidutsläppen med 20 procent till år 2020?

Hur mycket av den ekonomiska politiken ska EU-länderna besluta om gemensamt? Ska EU-kommissionen få mer makt över nationella statsbudgetar, för att förhindra finansiella kollapser som i Grekland?

Hur ska den gemensamma migrationspolitiken utformas? Ska vi acceptera att flera EU-länder tar till allt tuffare tag mot romer, och därmed bidrar till att underblåsa hätska stämningar?

Det spelar roll hur Sverige agerar i dessa frågor. Det påverkar det svenska samhället och de svenska väljarna.

Att EU är en frånvarande fråga i valrörelsen har flera skäl. För det första är många av EU-frågorna tekniskt svåra. För det andra är det naturligt att plånboksfrågorna brukar dominera en valrörelse. Det är lättare att nå ut till väljarna genom att diskutera det som ligger närmast deras vardag. Men framför allt för att politiker inte vinner röster på att tala om EU.

Länge var det ja eller nej till EU som dominerade svensk debatt om EU. Och till viss del är Sverige fortfarande kluvet. Många svenskar är fortsatt skeptiska till Europasamarbetet.

Men den politiska debatten har till största del lämnat ja- och nejdebatten. För de flesta politiker är det självklart att Sverige hör hemma i Europa, och att vi bäst påverkar både Sveriges och Europas framtid genom det gemensamma beslutsfattandet. EU har blivit en mer självklar ingrediens i den svenska politiken. Det handlar mer om sakfrågorna – ekonomi, livsmedel, miljö, transporter, flyktingpolitik – och hur vi ska påverka dem, än om huruvida EU-samarbetet är bra eller dåligt.

Just därför vore det också självklart att de som vill vinna vårt förtroende att fatta de politiska besluten under de närmaste fyra åren tydligare visar vilka frågor de vill driva. Helt enkelt vad de vill med Europa.

Marianne Ekdahl är fri skribent och kommunikationsansvarig på ESS Scandinavia.