Blandstaden

Vi sitter på botten av ett stort högt rum, men eftersom fönstren på den ena sidan går från taket ända ned till golvet känns det ändå öppet. Två motstående väggar utgörs av fasader på sju våningar höga hus. Man vet inte om man är ute eller inomhus.

Min blick söker sig ut genom fönsterpartiet, där finns en gata, där ligger en kaj, jag ser lyftkranar på fundament som stora robotar, jag ser silos och klaffbrons spänstiga form. Jag ser grått vatten, grå himmel, dimma. Här inne är möblerat med röda soffgrupper och svarta Myranstolar, ett podium och en bildskärm. Jag hör hissar som går, bestick som skramlande slängs i korgar, klackar som klapprar och dörrar som stängs.

Men mest hör jag föredragshållaren. Hon visar kartor över olika kvarter, där hon med en prick markerat varje människa hon mött som haft ett leende på läpparna. Det är stor skillnad, på vissa gator är människor glada, fria, nyfikna, på andra mulna, stränga, rädda. Hon studerar hur hus och gator används och försöker tillämpa det hon sett när hon ritar nya hus och stadsmiljöer.

Utanför fönstren faller vintermörkret tidigt. Bilden förändras. Gatubelysning, upplysta fönster, bilars strålkastare, jag ser också upplysta fartyg och ett litet fyrtorn. Jag kunde suttit på lokal i Trelleborg, kanske som Malmrossalen, och upplevt detta möte mellan kaj och gata. Till slut är det helt mörkt ute och då speglar sig i stället det inre rummet i fönstren. Vi här inne sitter som på en upplyst scen, men vi ser inte längre ut, bara vårt eget inre.

Jag tänker på Blandstaden, en rapport som Länsstyrelsen tagit fram. Där kan man läsa om hur bra det är med en blandad stad, med blandade verksamheter, blandad upplåtelse och blandade funktioner.

”I blandstaden krockar det stora med det lilla, det gamla med det nya, i blandstaden behöver man inte bil för att handla mat, i blandstaden leker barnen vid kommunhuset, i blandstaden finns spår av det som en gång var, i blandstaden hörs musik från körövningar och nattklubbar, i blandstaden kan man inte alltid undvika konflikter.”

Jag tänker att detta handlar ju om Trelleborg. Här ligger små och medelstora verksamheter både på öster och väster och centralt, blandade med bostäder, det är både spännande och livaktigt att bo så. Här finns små gatuhus omgivna av fyravåningarshus, här är det aldrig långt till ett gathörn! Jag läser vidare i rapporten. Och där står det plötsligt: ”Trelleborg är ett annat trevligt exempel med sitt centrum som tillåter långsam biltrafik.”

Ja, bygg vidare på blandstaden Trelleborg! Hamnen är en ytstor verksamhet. Det finns områden som kunde öppnas upp omgående, till exempel Nyhamnen och hela västra pirarmens sydsida från Dux och vidare österut. Ångkvarnen är en god början.

Madeleine Brandin är arkitekt och författare.