Rätt att tänka nytt

I dag får du inte välja – såväl lekmän som lagfarna domare är med och skipar rättvisa, på grund av det svenska nämndemannasystemet. Nämndemännen rekryteras genom partierna, men väl på plats ska de inte agera efter sina partisympatier. De är något så udda som opolitiska politiker.

Systemet fungerar alldeles utmärkt, hävdar Lars Lassinanti, ordförande i Nämndemännens riksförbund. ”Vi kan föra in argument som jurister kanske inte tar tillvara, vi kan lyfta fram personer som blivit utsatta som kanske ingen har tänkt på ... Det kan vara bra att inte vara så bunden av det juridiska tänket”, hävdade han i SVT.

Men domarna är inte lika belåtna. Enligt en undersökning som SVT nyligen genomfört bland 675 domare vill sex av tio att systemet med politiskt tillsatta nämndemän i domstolarna ska avskaffas. Fyra av tio anser att systemet påverkar rättssäkerheten negativt. Bland annat kritiseras nämndemännen för att de är okunniga och färgas av sina politiska övertygelser. Nu har även justitieminister Beatrice Ask (M) uppmärksammat problemet och utlovar en översyn. Det är inte en dag för tidigt.

Debatten om nämndemännen brukar dyka upp med jämna mellanrum. Ofta klagas det på ålderssammansättningen: påfallande många är pensionärer, något som knappast är optimalt om gruppen ska spegla svenska folket.

Men det huvudsakliga problemet är inte att nämndemännen är för gamla – utan att de saknar juridisk utbildning.

De som gillar nämndemannasystemet brukar framföra argumenten att de ska representera folkligt, sunt förnuft samt att allmänheten ska ges insyn i domstolarnas arbete.

Kruxet är att synen på vad som är förnuftigt varierar. Och vad gäller insynen är det nog många som skulle vilja ha bättre inblick i nämndemännens åsikter och kvalifikationer.

I januari fick Sverigedemokraternas nämndeman i Karlstads tingsrätt, Erik Johansson, sparken efter att det uppmärksammats att han spridit länkar till grovt antisemitiska sajter. I våras utbröt en debatt efter att det blivit känt att imamen Ayoub Chibli tillträtt som nämndeman i Malmö tingsrätt. Chibli hade tidigare beskrivit homosexualitet som ”onda begär” och förklarat att en imam som kunde tänka sig att viga homosexuella skulle få löpa gatlopp.

Det är knappast den typen av folkliga, sunda förnuft som behövs i ett modernt rättsväsende.

Visst kan även jurister ha stötande åsikter. Men den som möter en juristdomare vet åtminstone att han eller hon har lagt flera år av sitt liv på att studera det ”juridiska tänk” som Lars Lassinanti anser sig klara sig utan.

Det är hög tid för en öppen diskussion om alternativen: en domstol utan lekmän? Opolitiskt tillsatta nämndemän? Hursomhelst borde nämndemanna­systemet ha spelat ut sin roll.

Karin Rebas är generalsekreterare för Bertil Ohlininstitutet.