Våld inget argument

Text: John Nyzell
Publicerad 19 januari 2012 6.20 Uppdaterad 19 januari 2012 6.20

Gästkrönikan.
Din mamma kanske vill få sitt ansikte uppskuret?” Det kunde 17-åriga Felicia Alfredsson läsa i ett brev från den djurrättsaktivist som på onsdagen fick sin dom i Göteborgs tingsrätt: tre och ett halvt års fängelse och 428 000 kronor i skadestånd.

Man kan mycket väl beskriva den systematiska kampanj av hot, vandalism och mordbrand som den dömde ägnade sig åt som terrorism. Det är för de flesta lättare att sympatisera med en person som vill skydda djur än med en som drivs av religiös eller rasistisk extremism. Men politiskt motiverade våldsdåd blir inte mer acceptabla bara för att de som utför dem ses som mer sympatiska.

Djurrättsaktivister som begår brott försvaras ofta med jämförelser till frihetskämpar som genom historien har rört sig utanför lagens ramar med civil olydnad. Men varken våld eller vandalism är civil olydnad. Henry David Thoreau, som myntade begreppet, var skattevägrare. Både Martin Luther King och Mahatma Gandhi följde sin egen moral och ställde sig på tvären mot samhällets lagar, men de tog avstånd från våld och uppvisade inte den totala brist på respekt för individer och deras egendom som våldsamma djurrättsaktivister gör.

Ett samhälle kan inte utvecklas utan en offentlig debatt där alla sidor får komma till tals. En sådan diskussion kräver engagerade människor som inte är rädda för att uttrycka kontroversiella och obekväma åsikter och som är beredda att kämpa för sina värderingar.

Genom att tydligt ta avstånd från alla former av våld kan djurrättsengagerade bidra till ett sansat debattklimat där distinktionen mellan fredlig aktivism och terrorism är tydlig.


John Nyzell

praktikant på ledarredaktionen


Större eller mindre text



Genom att kommentera på Trelleborgsallehanda.se så godkänner du våra regler
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu