Kammarkollegiet beslutade nyligen att godkänna kopimisternas ansökan om att registreras som ett trossamfund, ett beslut som gjort många heligt förbannade. Siewert Öholm skriver på Newsmill att man trampar på ”rätten att hålla något heligt”. En utbredd åsikt är att kopimismen inte är mer än ett studentikost skämt, satir eller på sin höjd ett försök att bakom religionsfrihetens skydd få bete sig lite hur som helst. Som när man i högstadiet ville grunda en kepsreligion för att slippa ta av sig mössan inomhus.
Ironiskt nog kan motståndet mot samfundet till stor del bero på att kopimisterna inte har kopierat vare sig gudomar eller liv efter detta från mer etablerade religioner. Värt att tänka på är att buddhister klarar sig utmärkt utan gudar och att judendomens heliga texter inte har så mycket att säga om ett liv efter döden.
Religioner tenderar att födas i konflikter, och det pågår ett upphovsrättens heliga krig. Slagfälten har varit rättegången om Pirate Bay, debatten om Wikileaks och nu senast striden om den amerikanska Stop Online Piracy Act.
Vad kan egentligen ägas? Det är grundfrågan som de två sidorna inte kan enas om. Äganderätten är kanske den viktigaste av de mänskliga rättigheterna, och hur man definierar den avgör hur man definierar människans relation till sin omvärld. Är det inte just den funktionen religionen fyller i många moderna människors liv?
John Nyzell
Praktikant på ledarredaktionen
% är glada
% är likgiltiga