Elände finner sin exploatör

Trygga Sverige försvann med morden på Olof Palme och Anna Lindh brukar man säga. Men ändå har jag och många med mig en uppfattning att det är ordning och reda i Sverige, ingen korruption och överlag går saker till rätt och reko.

Med förstämning och olust hör och läser vi om de bärplockande bulgarerna i våra skogar. Förespeglade ett hårt arbete med snabb förtjänst så fanns inga bär och de tvingades leva under vidriga förhållanden. Förmedlaren är den ende som tjänar pengar.

Häromveckan hade Sydsvenskan ett uppmärksammat reportage av Johanna Karlsson om Malmös krogvärld. Det finns krogar där det enda som är vitt är dukarna. Svarta löner, gömd arbetskraft, smuggelsprit, obetalda skatter som betalas in och som arbetstagaren sedan får betala tillbaka till arbetsgivaren. Allra värst kändes det att läsa om källarkocken. En gömd person som bodde under restaurangköket, jobbade fjorton timmar varje dygn för en usel lön som dessutom skulle räcka till att betala för ett skenäktenskap. Denna bild från verkligheten kring Möllevångstorget påminde mig om en radioteater som sändes i P1 för ett halvår sedan. Gyllene Draken av Roland Schimmelpfenning i översättning av Ulf Peter Hallberg handlar om en take away-restaurang där det arbetar fem papperslösa invandrare. Under en ljum sommarkväll smälts hela vår omänskliga samtid ner i omständigheterna runt en skål med thai-soppa, en rörtång och en syrsa som slutat sjunga. Den var fruktansvärt plågsam att lyssna till och har inte lämnat mig ifred. Det värsta är att det hemska som händer sker parallellt, alldeles vid sidan av det snälla reko livet. Det skrev också Johanna Karlsson. ”Vi lever i samma ekonomi, även om det inte alltid verkar så. Även om vi inte vill det. Det här är del av oss nu. Det finns bara ett Sverige.”

Nyligen lyssnade jag på en repris av radioprogrammet Konflikt. Randi Mossige-Norheim berättade historien om modernt slaveri i salladsfabriken med anställda utan arbetstillstånd, bland annat från Uzbekistan. Cateringföretaget utanför Stockholm levererar smörgåsar och salladslådor till bland andra SJ och SAS. Medan vi sitter och äter i flygstolen har vi ingen aning om att de som gjort i ordning maten jobbar i iskalla lokaler och att de förlorar jobbet när de blir förkylda. Det är många som står på tur och vill ta ett svart arbete.

Det finns förfärliga exempel från Malmö på samvetslösa personer som stänger in och låter unga östeuropeiska kvinnor prostituera sig under vidriga förhållanden. Människohandel är vedervärdig. Slaveri är ondska. Genom lagar och regler försöker vårt samhälle eliminera orättfärdigheter. Varje eländig situation finner ändå sina exploatörer, som utnyttjar den som är utsatt och har det svårt! Det väcker djup olust och förstämning.

Madeleine Brandin är arkitekt, och författare