Som socialdemokrat är min ambition att alla elever når de mål som krävs för dagens samhälle. Detta gör vi inte genom att söka strid med lärarna.
Eftersom det är en i grunden socialdemokratisk idé med dagens arbetsformer i skolan så väckte det viss förvåning för mig att ett antal socialdemokratiska politiker tog avstånd från den nuvarande arbetsformen i skolan. Inget är dock så bra att det inte kan bli bättre. Men det skall inte dubbelspelas i den här frågan. Det är inte seriöst eller trovärdigt.
Att först säga att det skall införas 40 timmars arbetsvecka och sedan säga att det skall kompenseras med högre löner. I ett ekonomiskt ansträngt läge tro att detta är realistiskt i Sveriges flesta kommuner är inte trovärdigt. Eller är utspelet enbart till för att skapa ett kamouflage för något annat? Hur skulle lärartätheten se ut i Trelleborg med högre kostnader för skolan utan ekonomiska bidrag från annat håll än kommunen.
I Trelleborg fanns det 2004 8,0 lärare per 100 elever i förskoleklass och grundskolan, vilket även var genomsnittet för Skånes samtliga kommuner. 2008 hade lärartätheten i Skåne ökat till 8,4 medan den i Trelleborg sjunkit till 7,6. Visserligen har det förbättrats något under 2009.
Skolans viktigaste uppgift är att eleverna når kunskapsmålen. Vi vet att det är skolan och lärarna som har den avgörande betydelsen om eleverna ska få den kunskap de har rätt till. Då är det minst sagt en felprioritering att ta strid med lärarna om arbetstider.
Politiken måste istället fokusera på det strukturerade kvalitetsarbetet och hur man kan effektivisera arbetsorganisationen och arbetsmetoderna. Vi måste se lärarnas arbetsbörda och investera i kompetensutveckling. Hur ska vi nå bättre kvalité i skolan om vi inte lyssnar till lärarna?
Det är inte särskilt svårt att röra upp oro i skolans fackliga företrädare i denna fråga, men till vilken nytta? Vad handlar frågan om, egentligen? Är det så att lärarna arbetar för lite? Knappast. Lärarna jobbar lika mycket som alla andra.
Den tid då eleverna bara mötte en lärare är förbi, och för att skapa en helhetsbild krävs fler ögon och öron med andra ord större lärartäthet i skolan. Perspektivet måste, och ska vara, hur vi på bästa sätt skapar en skola som främjar elevernas utveckling, både vad gäller kunskapsutveckling och sociala färdigheter. Den stora utmaningen handlar inte om lärarnas totala arbetstid, utan hur vi organiserar verksamheten för att skapa bästa möjliga förutsättning för elevernas utveckling och samtidigt skapar en bra och utvecklande arbetssituation för lärarna, vilket är av central betydelse för resultatet.
Min uppfattning är att:
Skolan behöver fler lärare.
Elever i behov av stöd måste få det.
Ingen elev ska behöva lämna skolan utan tillräckliga kunskaper eller med ett knäckt självförtroende. Elevernas inflytande över det egna lärandet måste öka.
Lärarnas möjligheter att utvecklas i sitt yrke måste bli bättre.
För att lyckas med detta krävs ett samarbete mellan lärarfacken och huvudmännen. Ett samarbete som måste bygga på respekt och tilltro för att hitta olika lösningar.
Sven Lindkvist (S)
ledamot i skolnämnden Trelleborg
10% är glada
25% är likgiltiga