"Läraryrket är ett kreativt yrke"

SKL ger sig inte i kravet att detaljreglera lärarnas arbetstid och arbetsplats. SKL och de famösa 198 skolcheferna strör moln av honnörsord i det över­maga kravet på att disponera lärarnas arbetstid, såsom ”modern”, flexibel”, ”elevernas behov” med flera. Man tar i utan att ge några praktiskt hållbara skäl.

Man undrar om någon på SKL någonsin varit lärare. Den tid som lärare tillbringar i skolan används till stor del till konferenser – arbetslagskonferenser där minst en timme i veckan tas från lektionstid, klasskonferenser, linjekonferenser, gruppkonferenser i demokrati, internationalisering, språklag, IT, etc.

Till detta kommer studie­dagar, idrottsdagar, tid för ”cirkulärämnen”, med mera. Lärarna träffar eleverna alldeles för litet vilket många undersökningar visat. Ibland får en lärare vara glad om den får ut 25 procent av schemalagda timmar. Detta löses inte av SKL:s förslag.

Det viktigaste argumentet mot SKL är att lärar­yrket är ett kreativt yrke. Inspiration till ett bra upplägg, av en lektion eller ett moment, kan komma mitt i natten. Inspiration kan inte schemaläggas, lika lite som man kan beordra en konstnär att måla en tavla eller skriva en symfoni på schemalagd tid. Ingen kräver att en skådespelare skall öva in sin roll i logen.

Att tro att man kan konferera fram bra undervisning är att leva i det blå. Klasser, elever och lärare är alltför individuella. Det måste finnas en anpassning som varierar med grupp och situation.

Det är viktigt för inspiration och arbetsglädje att man trivs. Det gäller alla yrken men i synnerhet läraryrket. Tvång och övervakning är utomordentligt hämmande faktorer.

Efter en lång skoldag med många lektioner och konferenser känner man sig som lärare ganska urkramad. En period av avkoppling krävs innan man tar itu med övrigt skol­arbete som ändå finns kvar – förberedelser inklusive research, provrättning, med mera. Hjärnan behöver vara fräsch för att arbetslust och inspiration skall rinna till.

Man säger att lärarna skulle få mer tid för att stötta svaga elever. Med rätt skött undervisning sker uppföljning att alla kommer med, liksom reparerande av luckor, under lektionstid. Då blir behovet av särskilt stöd begränsat, och lärarna kan ägna krafterna åt att planera god undervisning. Uppföljning i konferensform är vettlöst.

Motivet för ett handlande är inte alltid det man uppger. Motiv som inte redovisas öppet av SKL kan vara andra än den uppgivna omsorgen om eleverna. Kanske maktbegär? Ett överdrivet kontroll­behov? Ren och skär avundsjuka? Kan det vara den attityd av missriktad omsorg som lett till att skolan inte ställt tillräckligt höga krav på eleverna vare sig på högstadium eller i gymnasium? Eleverna själva har i upprepade undersökningar angett att skolan inte ställer tillräckligt höga krav.

Rör det sig om ett kompensationsbehov, en känsla av otillräcklighet? Skol­chefer och skolledare har på senare år kommit i skottgluggen för att inte klara sina uppgifter så väl. Utbredd kritik finns för att man inte har har tagit itu med mobbning eller våld. En valhänthet i att tackla olika problem framskymtar ofta. Senast gäller det fallet med den våldtagna flickan i Örnsköldsvik. Den aningslösa rektorn är tyvärr i allt för hög grad representativ.

En lista på skolor som figurerat i spalterna de senaste åren på grund av skolledningens passivitet eller allmänna klantighet svämmade över alla bräddar. Det kan på goda grunder ifrågasättas hur väl skickad den genomsnittlige skolchefen eller skolledaren är att bedöma hur läraren skall organisera sitt arbete.

Förkämparna för genomreglerad arbetstid ser allt mekanistiskt. SKL:s förslag är kreativitetshämmande och väcker enbart motstånd. Det har allra minst eleverna någon glädje av.

Lars Henric Ekstrand (FP)

professor emeritus i pedagogik