Mindre partimakt skulle stärka demokratin

Anne-Marie Pålsson skriver i en debattartikel att riksdagen inte fungerar som hon förväntat sig och att hon inte tycker att det är meningsfullt att verka där under nuvarande omständigheter. Enligt henne bestämmer partiledningarna allt och utrymmet för ledamöterna att representera väljarna är obefintligt. Skälen till partiernas starka ställning är bland annat valsystemets utformning och att pengarna som följer med mandaten går till partierna.

Som jag ser det skulle demokratin i Sverige stärkas om partiernas makt minskade. I dag har partierna makten över valens kandidatlistor och makten över partistödet. Med den makten har partierna järngrepp på parlamentarikerna. Parlamentariker som vill bli omvalda gör klokt i att vara följsamma mot sina partier. För att minska partiernas makt skulle jag vilja se att valen avgjordes i majoritetsval i enmansvalkretsar, att partistödet ställdes direkt till varje ledamots förfogande och att ledamöterna ersattes för förlorad arbetsinkomst i stället för att de får lön.

Enmansvalkretsar skulle tydliggöra för väljarna vem de egentligen röstar på och vem som är deras representant i parlamentet. Det skulle bli möjligt för oberoende kandidater att utmana, och därmed tvinga partierna till större lyhördhet.

Eftersom jag anser att politiker inte är ett yrke utan ett förtroendeuppdrag menar jag att till exem-pel parlamentariker inte ska ha lön utan ersättas för den förlorade arbets-inkomst de eventuellt har när de fullgör sitt politiska uppdrag.

Att ägna sig åt politik skulle då handla om engagemang och inte vara en ekonomisk karriärväg. För att stärka demokratin kan man också på längre sikt tänka sig någon form av formell maktdelning, som till exempel att statsministern, regeringsbildaren, utses direkt i allmänna val.

Rickard Wendel (M)

ledamot Malmö kommunfullmäktige

ledamot Skånes regionfullmäktige