"Tiden räcker inte till"

Ledarskapet i Trelleborgs förskolor har tagit nya dimensioner. I brist på resurser har man tagit leken på allvar och börjat leka förskoleutveckling på låtsas. Medan man leker utveckling på låtsats är däremot barnens framtid på riktigt.

Det sägs att allt börjar med en bra pedagog. En pedagog som ser, lyssnar och bekräftar varje barn är en förutsättning för en trygg och lärorik barndom. För att barnen ska utvecklas till kunniga och kreativa medborgare krävs att pedagogerna erbjuds de bästa förutsättningarna för att kunna utföra sitt arbete enligt läroplanens intentioner.

Pedagogerna är ålagda att forma, planera, genomföra samt dokumentera det pedagogiska arbetet som ska resultera i en verksamhet där barnen erbjuds utmaningar och stimulans. Det pedagogiska arbetet ska dessutom följas upp och kontinuerligt utvärderas för att skapa goda villkor för lärande. Med tanke på de nedskärningar kommunen har gjort på senare tid är det tveksamt att det är genomförbart.

Just nu görs många försök till att trots det utföra det som tycks vara omöjligt. Diverse utvecklingsgrupper skapas som en ambition att pedagogerna på så sätt ska få möjlighet att systematiskt dokumentera det pedagogiska arbetet enligt läroplanens intentioner. Man utgår från läroplanens områden med förhoppning att utveckling kommer att ske. Intentionerna är goda. Bra att pedagogerna ges möjlighet att träffas för att diskutera och dokumentera olika pedagogiska frågor de möter ute i verksamheten. Det är ju det de behöver.

Problemet är att man som enskild pedagog ges denna möjlighet en timma var sjunde vecka. Här missar man poängen med läroplanens intentioner om kontinuerlig utvärdering och systematisk dokumentation. Det kanske är så att man inte riktigt är överens om vad utveckling är för något. För det är inte meningen att vi ska utvecklas bakåt och bli en förskola vars syfte är barnpassning.

Utveckling borde istället leda till en förbättring av verksamheten där kvalitetsarbetet ständigt pågår och inte var sjunde vecka. För detta krävs att pedagogerna får tid att dagligen reflekterar över det man vill arbeta med och granskar sitt arbete i förhållande till målen i läroplanen.

Meningen är inte att pedagogerna ska föra sådana diskussioner över barnens huvuden. Men eftersom nedskärningarna som har gjorts medför det har blivit färre i personalen per arbetslag så är risken stor att man väljer att göra just detta. Eller om än värre inget alls! Tiden räcker inte till. Man har minskat tjänsterna från 3 heltidstjänster till 2,75 tjänster per avdelning.

Barngrupperna är fortfarande samma storlek om än större. 20 barn per barngrupp är vanligt förekommande på förskolorna. Detta innebär en fördelning 7,2 barn per pedagog. Märk att förskolans arbetsdag är mellan 6.15–18.00 vilket innebär att det inte alltid är tre i personalen på plats. Oftast är det två i personalen på 20 barn under eftermiddagar, vanligtvis från klockan 13.30.

Samtidigt som man minskat på tjänsterna har det påverkat planeringstiden som vi sedan länge haft, sex timmar per arbetslag. Det är borttaget nu. Det som återstår är 1,5 timma/vecka planering per arbetslag. Enkelt uträknat förväntas arbetslaget planera, utveckla, följa upp, utvärdera och utveckla det pedagogiska arbetet på ungefär 1,5 timmar i veckan. Dessutom ska detta utföras med hög kvalitet. Någon enskild planering har man inte.

Man uppmanas att vara kreativ och hitta tid under dagen då det är färre barn i barngrupperna. Och är det så att någon i arbetslaget blir sjuk och stannar hemma har man ingen som helst möjlighet för planering av verksamheten. Hur ska man då kunna garantera en bra kvalitet på förskolorna om förutsättningarna är sådana? undrar man. Med andra ord vill man att vi ska bygga en Porsche med delar från en Trabant.

Situationen bör ses som alarmerande för barnens möjligheter att få en trygg och lärorik vistelse på förskolan. Men också för pedagogerna som önskar det bästa för barnen och som inte får de förutsättningarna som krävs. De som är kritiska till att förskolorna inte ges möjlighet att möta de krav som läroplanen för förskolan ställer, tas inte på allvar. De uppmanas istället att sluta om man inte gillar läget. Har Trelleborgs kommun råd att förlora alla engagerade pedagoger som faktiskt vill göra skillnad för barnen? Om svaret är ja. Vem ska då föra barnens talan?

Det är på tiden att vi slutar låtsas och att förskolan och pedagogerna tas på allvar!

För ett antal pedagoger i Trelleborg

Ingrid Wennerstrand

förskollärare och förälder