Stora skillnader i bedömningen av risker

I Europa har flera länder gjort en annan riskbedömning; Luxemburg, Italien, Ryssland, Schweiz, Frankrike, Tyskland ... Delstaten Salzburg rekommenderar sedan år 2002 ett gränsvärde som är 0,001 mW/kvm. Det är 10 miljoner gånger lägre än det svenska för 3G.

I Paris gäller 10 mW/kvadratmeter, i cirka 20 kommuner i Frankrike testar man, sedan november 2009, 1 mW/kvadratmeter efter krav från miljöorganisationer. Värdet 1 mW/kvadratmeter rekommenderades 2007 av en grupp forskare, The Bioinitiative Group.

Varför anser SSM att vi svenskar klarar så mycket starkare strålning?

Enligt journalisten och miljöekonomen Mona Nilsson, kan detta bland annat hänföras till det faktum att SSM:s vetenskapliga råd under nästan hela sin tioåriga existens letts av en ordförande, professor Anders Ahlbom, med nära anknytning till mobilindustrin.

Han avgick i juni 2011, efter att WHO avvisat hans deltagande vid en konferens om samband cancer och strålning i Genève i maj 2011. Han ansågs jävig. SSM tog då upp en utredning avseende eventuellt jäv.

Han avgick dock från sitt uppdrag, utredningen lades ner. Han anlitas fortsatt, nu som fristående expert.

Ett annat möjligt skäl: Telekommunikationsindustrin ger ett stort tillskott till de offentliga finanserna, med 187 miljarder euro i skatteintäkter år 2007. Detta beräknas stiga till 223 miljarder euro år 2013. Det krävs mycket politisk kraft att hantera detta.

Jag föreslår fortsatt läsning i Mona Nilssons bok ”Mobiltelefons hälsorisker”, 2010! Siffrorna ovan har tagits ur hennes bok.

Christine Stafström

Miljöpartiet i Trelleborg

Apropå artikeln ”Polis: Jag blir sjuk av strålning”, den 28 januari.