En gåta i moderna Sverige

Bengt Nilmo som själv är nämndeman i tingsrätten pläderar för sitt uppdrag genom att skriva en debattartikel för att försöka upphöja nämndemän till en högre och betydelsefullare status med en argumentation som saknar trovärdighet. Han skriver följande ”dom ska garantera att juridiken följs”. Hur skulle nämndemän kunna garantera att juridiken följs när de saknar elementär kunskap i juridik? Nämndemannaskapsinstitutionen i våra domstolar har länge varit ifrågasatt och kritiserats med fog. Kritiken har bestått av att nämndemän saknar juridisk kompetens och är utsedda av politiska partier och därmed saknar dessa opartiskhet.

Gång på gång har det rapporterats att nämndemän sovit under domstolsförhandlingar. Det har bevittnats båda av åklagare, försvarare och inte minst av domstolens rådmän.

Jurister som har iakttagit företeelserna har länge funnit sig i den undermåliga typ av rättsskipning utan att protestera mot förkastliga förhållanden, detta just på grund av att de alltid är lojala med det rådande rättssystemet utan hänsyn till rättsäkerheten.

Absurditeten i det hela är att samma sovande nämndeman efter tuppluren under domstolsförhandlingarna, kan gå tillsammans med rådmannen och de övriga bakom kulisserna och delta i överläggningar, för att sedan fastställa och avkunna domen mot den anklagade. Hur seriöst är det? Hur mycket rätts­säkerhet råder i våra domstolar egentligen?

För mig och för alla rättsälskande människor är det en gåta att det moderna Sverige, som inte sällan kritiserar andra länder för deras rättsystem, kan fortsätta acceptera att ha sovande nämndemän i sina domstolar, eller låta ideologiskt präglade reaktionära individer få lov att spela domare med risk för den allmänna rättssäkerheten.

Visserligen ska folket kunna ha en demokratisk insyn i domstolarna, men inte med det nuvarande systemet där politiska partier utser och nominerar nämndemän utan den minsta granskning av deras förhållning till sina medmänniskor. Många får uppdraget av sina respektive partier som en reträttpost utan politisk status. Därför är det ofta äldre som tar uppdraget för att kunna fylla ut sin fritid.

Nämndemännens institution fyller inte längre sitt avsedda syfte på grund av att politiska partier inte tagit sitt ansvar på allvar och sett till att det hedersamma uppdraget skall tilldelas till människor som verkligen brinner för rättvisan, inte enbart till partimedlemmar som är i behov av en reträttplast på sin ålders höst, framförallt när hörseln som är nödvändig har börjat bli nedsatt och inte minst när även förnuftet har börjat svikta.

Ben Benrabah (S)

Svar till Bengt Nilmo, den 5 januari.