KD är barnens parti

Som politiker är det lätt att betrakta det man gjort och känna sig hyfsat nöjd. Vi kristdemokrater har varit med och ökat familjernas frihet. Vi har sänkt skatten för pensionärerna inte mindre än tre gånger. Vi har kortat köerna i vården. 9 av 10 får numera vård inom vårdgarantitiden. Vi har snart fått 300 nya apotek och 230 nya vårdcentraler runt om i landet. Vi har varit med om att skapa en bättre och värdigare äldreomsorg – och mer valfrihet för landets äldre. Vi har avskaffat den statliga fastighetsskatten. Detta är ändå bara en liten del av allt vi åstadkommit.

Att vara nöjd med tillvaron är dock det värsta som en politiker kan vara. Särskilt när man som vi är med och delar regeringsansvaret. Det finns mycket kvar att göra. Både när det gäller vård, äldreomsorg, skatter och att skapa mer frihet och utrymme i människors vardag.

Men en sak som vi tror särskilt kräver både vår och Kristdemokraternas uppmärksamhet de kommande åren är de villkor som våra barn och unga lever under.

Vi fick för en tid sedan ett brev. Ett avsnitt i brevet lyder så här:

”Jag arbetar som skol­kurator. Det är jag och mina kollegor som får ta konsekvenserna av att familjerna och skolan ser ut som den gör. /.../ Hur barnens psykologiska utveckling och hälsa påverkas, väljer man att bortse ifrån, för det passar inte in i vårt samhälle. I resurssvaga familjer är detta än mer förödande. Vi behöver en förändring nu. Jag vänder mig till dig för det är i min upplevelse KD som värnar om dessa våra minsta.”

Kristdemokraterna har alltid varit barnens parti. Då måste vi också förmå att forma vår politik utifrån dagens verklighet. Som alliansens sociala röst borde barns och ungas uppväxtvillkor ständigt vara i Kristdemokraternas blickfång. Uppväxtvillkor handlar långtifrån enbart om ekonomi och materiella omständigheter. Det handlar kanske framför allt om trygghet. Om värmen från familjen och de närmaste. Om lugn i klassrummet. Om goda auktoriteter och institutioner. Om insatser för unga personer i risk­zoner. Om den första egna bostaden. Om ett jobb att gå till.

Utöver den materiella tryggheten förväntas vi vuxna erbjuda normer och värderingar. Något fast att förhålla sig till. Men det finns en sak i det här som man lätt glömmer bort i Sverige. Det är att alla har ett ansvar för att normerna vidareförmedlas i ett samhälle.

”Det krävs en by för att uppfostra ett barn”, säger ett afrikanskt ordspråk. På samma sätt kan man hävda att det krävs ett samhälle för att uppfostra en generation. Ett samhälle där relationer får ta plats, och där politiker inser att deras beslut antingen kan stärka relationer mellan människor, eller försvaga dem.

Alla har ansvar för att realisera ett barnvänligt samhälle. Och vi vill att Sverige ska vara världens bästa land för varje barn att växa upp i. En av Kristdemokraternas viktigaste uppgift framöver, är att göra allt vi kan för att åstadkomma det.

Göran Hägglund

partiledare för Kristdemokraterna

Otto von Arnold (KD)

riksdagsledamot för Trelleborg och södra Skåne