I fredags konstaterade jag när jag läste regeringens pressmeddelande, att jag redan på fredagseftermiddagen kände en stark längtan till måndagen. Nästan på samma sätt som en sjuttonåring kan längta till sin artonårsdag. Min längtan är inte så egendomlig.
Det var efter arton års kämpande som äntligen lärarlegitimationspropositionen på måndagen presenterades och nu alltså ligger på riksdagens bord. Lärarnas Riksförbund har sedan kongressen 1992 kämpat för att få en yrkeslegitimation för lärare till stånd. Från början var vi ensamma, men allt fler har genom åren insett vad en legitimation för lärare skulle innebära för kvaliteten i skola och så småningom anslutit sig till Lärarnas Riksförbunds tanke.
Lärarnas Riksförbund vill sedan kommunalisering 1990 och den stora decentraliseringsvågen, se ett ökat statligt ansvarstagande för den svenska skolan. Lärarlegitimationen är ett steg i rätt riktning för att få en bättre likvärdighet i svensk skola och kommer att ha betydelse för läraryrkets attraktionskraft.
Regeringens proposition innebär att behörighetsreglerna skärps och att legitimerade lärare får ett än tydligare ansvar för undervisningens kvalitet.
”Bara lärare som är behöriga i sitt ämne ska få bedriva undervisning och sätta betyg”, sa Jan Björklund vid presskonferensen när propositionen presenterades.
En sak som låter så självklar, men som vi som jobbar i skolan vet ligger långt ifrån hur det ser ut idag. I Trelleborg ligger andelen lärare med pedagogisk utbildning i grundskolan idag på 90 procent (riket 88 procent) att jämföra med år 1993, då Lärarnas Riksförbund börjat driva kravet om legitimation, då siffrorna var 98 respektive 95 procent.
För gymnasiets del är motsvarande siffra för Trelleborg idag 73 procent (riket 80 procent) och jämförelsen med år 1993 visar att siffrorna då var 98 procent respektive 92 procent. Dessa siffror visar hur många som saknar pedagogisk utbildning.
Utöver det finns det ett stort antal behöriga lärare som ”kvackar”, det vill säga undervisar i ett eller flera ämnen som man inte är behörig i eller som undervisar i årskurser som inte ingår i ens lärarexamen.
Jag funderar ibland på hur många föräldrar som faktiskt ställer frågan om de som undervisar de egna barnen är behöriga lärare avseende ämne, skolår och skolform. Med legitimation blir det tydligare. Tänk när jag får frågan från en förälder: Får jag be att få se din legitimation?
ordförande Lärarnas Riksförbund Trelleborg
71% är glada
14% är likgiltiga