Rent spel i politiken

Presidentkandidaterna Barack Obama och John McCain är båda hyggliga, hederliga politiker – så brukar åtminstone deras anhängare beskriva dem. Men den långdragna, jämna kampen har satt deras karaktärer på prov.

På senare tid har båda kampanjerna använt sig av hårda ord, ibland rena skamgrepp. Efter att republikanernas vicepresidentkandidat Sarah Palin anklagade Obama för att "pola med terrorister" – för att han en gång samarbetat med William Ayers, en professor som på 1960-talet var medlem i en radikal vänstergrupp – har allt grövre tillmälen riktats mot honom. Vid flera av republikanernas kampanjmöten har folkmassorna skanderat saker som: "Obama är en terrorist!" och "Av med hans huvud!"

Smutskastningen blev också ett ämne i den sista debatten mellan de båda presidentkandidaterna, som tv-sändes på onsdagskvällen, amerikansk tid. Både Obama och McCain anklagade den andra sidan för att ha använt sig av fula kampanjmetoder.

De påkostade, utdragna amerikanska valkampanjerna kan verka långt ifrån den svenska verkligheten. Men faktum är att utvecklingen i USA i förlängningen påverkar politiken i Sverige. Idéer och strategier som använts där brukar förr eller senare dyka upp här.

Den förre amerikanske presidenten Bill Clinton använde sig av metoden "triangulering", att lägga sig nära sina motståndare, för att bli återvald. Precis samma trick valde Fredrik Reinfeldt några år senare för att göra om moderaterna till "nya moderaterna".

Under de senaste månaderna har många svenska politiker åkt över Atlanten för att studera hur Obama använder internet och sociala medier för att bygga upp sin gräsrotskampanj. Nyligen presenterade moderaterna stolt en ny webbsida, som de hävdar är inspirerad av Obamas metoder.

Men influenserna kan också vara destruktiva. Tyvärr lär också de negativa metoderna, gliringarna och skällsorden, göra avtryck i den svenska politiken.

Det är fortfarande långt kvar till nästa riksdagsval. Men under de senaste dagarnas debatter mellan partiledarna har stämningen varit uppskruvad. Det har talats om "superveckan" och stundtals har man fått se prov på en hård retorik.

Till viss del beror det på att alla partier i Sverige – förutom möjligen vänsterpartiet – tävlar om samma mittenväljare. Det finns förstås skillnader, men de är relativt sett små. Det gör att politikerna får ett större behov av att ta avstånd från varandra i retoriken, att använda dramatiska ord som "kriser" och "chocker".

Och den utvecklingen är inte helt oproblematisk.

Självklart måste taket vara högt i den politiska debatten. Det ingår i politikernas jobb att tydligt argumentera för och emot olika alternativ – att både gräla och skämta för att få ut sina budskap. Men de måste vara medvetna om att tonläget i debatten påverkar samhällsklimatet. I Sverige har politiker vittnat om hur personangrepp och hårda ord leder till att hoten och trakasserierna ökar.

Det finns en avgörande skillnad mellan att attackera en viss politisk idé – och att attackera personen som står för idén. Ingen tjänar på att viktiga politiska debatter urartar i smutskastning.