Klimatet på allas läppar

Klimathotet har tagit klivet upp på högsta politiska nivå. Först var det förre vicepresidenten och presidentkandidaten i USA, demokraten Al Gore, som lanserade sin film " En obekväm sanning". En film som fått mycket kritik för att förenkla verkligheten och för att den friar till publiken med sitt undergångsscenario.

Tidigare i veckan var det Storbritanniens premiärminister Tony Blairs utredare, Nicholas Stern (tidigare chef för världsbanken) som i ekonomiska termer beräknat kostnaden för följderna av global uppvärmning. Gör vi inget så väntar ekonomisk depression och svält på jorden, är slutsatsen i den 700-sidiga rapporten.

Och i dag överlämnar Klimat- och sårbarhetsutredningen en delrapport till den svenska regeringen, där det varnas för ökade översvämningar, inte minst runt Vänern, Mälaren och Göta Älv, till följd av de höjda havsnivån.

Det heter ibland att forskarvärlden är enig om klimatförändringarna. Men något sådant som en enig forskarkår finns inte – inte i något ämne kan man frestas att tillägga.



Att mänskligheten påverkar klimatet står klart. Men hur mycket och vilken effekt det får är betydligt mer osäkert. De förändringar av klimatet som inträffar utan människans påverkan är mycket stora. Det naturliga är att förhållandena på jorden ändras hela tiden.

Wibjörn Karlén, professor vid naturgeografiska institutionen på Stockholms universitet, är skeptisk till andra kollegors drastiska slutsatser om hur människan påverkar klimatet. Han menar att det snarare är solaktiviteten än koldioxidutsläppen som gör att temperaturen på jorden fluktuerar.

I en intervju med tidningen Dagen, säger han: "Problemet med den ensidiga fokuseringen på koldioxid, är att vi glömmer de farliga gaserna och partiklarna. Världens vattenproblem är dessutom långt viktigare. Alltfler rapporter kommer om arsenik i grundvattnet. Tungmetaller, kvicksilver, allt motas bort av koldioxid, som är en överdriven riskfaktor för hållbar miljö".

Till Expressens Tommy Hammarström säger Karlén:

"Jag säger inte att koldioxiden inte skulle kunna påverka klimatet, jag säger bara att de förändringar vi upplever nu inte är annorlunda än de förändringar som förekommit tidigare."

Man kan tro att Wibjörn Karlén är tämligen ensam i sin skepticism (han själv säger att vetenskap inte handlar om att vara många utan om att ha rätt), men så är inte fallet.

Canadafreepress.com samlade i samband med premiären av Al Gores film flera kritiska forskarröster.

Paleoklimatologen professor Tim Patterson vid Carleton University menar att det inte finns någon korrelation mellan koldioxid och jordens temperatur. I själva verket var koldioxidhalterna tio gånger högre för 450 miljoner år sedan när jorden var inne i en av sina kallaste perioder.

Doktor Dick Morgan, klimatforskare vid universitetet i Exeter i Storbritannien, påtalar att variationerna i kanadensiska Arktis är mycket stora från år till år. Flera gånger de senaste decennierna har ismängden minskat snabbt för att sedan under kommande år återhämta sig lika snabbt.

Professor Bob Carter, Marine Geophysical Laboratory vid James Cook University i Australien, säger om Al Gore: "hans propagandakorståg är till största delen baserad på skräpvetenskap".



Som lekman är det omöjligt att avgöra vilka experter som har rätt. Men ovanstående är några exempel på forskare som går på tvärs emot den gängse bilden. Förenklade budskap har förvisso en opinionsbildande roll, men kan också leda till beslut på felaktiga grunder. Undergångs-teorier, som ofta inte är så väl underbyggda som de verkar vid första anblicken, kan skrämma många till passivitet snarare än att skapa medvetenhet om hur vårt sätt att leva påverkar naturen. Det kan leda till allvarliga snedsteg i strävan efter en på global nivå klok och hållbar resursanvändning.