Nöje

Spänner bågen och går vilse

Nöje Artikeln publicerades
Jennifer Lawrence och Javier Bardem spelar ett äkta par som får oväntat besök i "Mother!".
Foto:

Darren Aronofsky bjuder alltid på spektakulära filmer, varav flera redan känns som moderna klassiker. "Mother!" lär också bli ihågkommen – men förmodligen inte av de skäl som han och huvudrollsinnehavaren Jennifer Lawrence hade hoppats på.

Mother!

Genre: Drama

Premiär: 1 timme 55 minuter

I rollerna: Jennifer Lawrence, Javier Bardem, Michelle Pfeiffer med flera

Regi: Darren Aronofsky

Speltid: 1 timme 55 minuter

Censur: 15 år

Hatar Aronofsky religion? Syftar han på sitt och Jennifer Lawrences privata förhållande? Handlar filmen om klimatförändringar? Ska hon föreställa Moder Jord? Jungfru Maria? Antyder han att livet som vi känner det är ett grymt experiment där hela skapelsen och vi stackars människor är dömda att göra bort oss om och om igen? Eller är Lawrence bara en kvinna som vill vara i fred i sitt drömhus?

Nja, att "Mother!" är en allegori över någonting är tydligt. Exakt vad är lite mer oklart. Filmen har sedan premiären på Venedigs filmfestival blivit grundligt utskälld men också hyllad som ett mästerverk av enskilda kritiker.

I begynnelsen har vi i alla fall Jennifer Lawrence, som vaknar upp i ett fantastiskt hus där hon bor tillsammans med sin betydligt äldre make. Kameran är som fastklistrad vid Lawrence, och allt övrigt spel utgår från henne. Hon renoverar hemmet och tar hand om det praktiska medan han, som är En Stor Konstnär, har skaparångest och mest sitter och deppar.

En dag får de oväntat besök, av en man och hans fru (Michelle Pfeiffer i filmens bästa prestation), som i rollistan benämns som "Man" och "Kvinna" och senare dyker även parets två söner upp, som skulle kunna heta Kain och Abel. Därifrån tar sig filmen vidare in i Nya testamentet och Uppenbarelseboken med tillhörande kaos och elände. Kanske i all fall. Det enda som är riktigt självklart är att "Mother!" är ett djärvt experiment och det bjuds på ett imponerande tekniskt hantverk.

Darren Aronofsky ska ha kredd för att han drar det hela så långt det bara går och struntar fullständigt i att genrebestämma sig. Filmen är gjord som en eskalerande ångestdröm full av "kontroversiella" scener där folk beter sig illa och oskyldiga dör.

Men han går vilse på en väsentlig punkt. I tidigare storverk, som "Requiem for a dream", "The wrestler" och "The black swan", ja till och med storfilmsversionen av "Noah" – som tog den bibliska berättelsen och kombinerade med klimathot och allmänt patriarkalt vansinne – spände han också bågen. Men de var samtidigt underhållande. "Mother!" är tyvärr ganska tråkig och det är faktiskt den största synden. (TT)