Madeleine Brandin

Städa bort spindelväven

Madeleine Brandin Artikeln publicerades

En man bet huvudet av en mus och dömdes för djurplågeri. Ja, du läste rätt.

Denna sak har behandlats i inte mindre än två domstolar, den första friade honom, den andra fällde. Äckligt och osmakligt, ja fy, men att låta rättsväsendet ägna tid och resurser åt sådant? Vad sägs om jagande katter och råttfällor?

Ibland känns det som om vi lever i en schizofren värld, en tid med dubbla perspektiv. Å ena sidan vill vi ha personlig frihet, alliansregeringen vill också ge individen fria val i allt från elleverantör till hemtjänst. Å andra sidan uppkommer hela tiden frågeställningar och valsituationer där vi vill ha regler. Att bygga samhälle betyder just detta, att ha ett lag- och regelverk för hur vi ska sköta våra gemensamma angelägenheter, för vad som är rätt och vad vi inte kan tolerera, ja, hur våra liv ska levas tillsammans.

Du vill bygga till ditt hus hur du vill utan att grannen eller myndigheterna ska lägga sig i, samtidigt frågar du harmset hur byggnadsnämnden kan tillåta grannen över gatan att få bygga som han gör.

I insändare läser man inte sällan om krav på mer regler, ”pappa, säg till honom, han skottade in på min trottoar, han eldar löv på tomten, hon röker på balkongen, de kör bil för fort.” Det finns mycket man vill stävja, men det kommer alltid fler avarter, nya irritationer som behöver nya detaljregler.

Det finns tendenser att det också blir mer övervakning i verkliga livet. Kustbevakningen har fått resurser att jaga fritidsfiskare i skärgården som röker ål i sin rök vid bryggan, samtidigt finns inte medel att jaga knark som kommer in över bron.

Soppoliser rotar i ditt avfall för att sätta dit den som slängt en stekpanna bland pappren. Det är inte så att det är rätt att göra ovanstående saker. Lagar och regler måste ha påföljder för att gälla. Men det är ändå en trend mot ett förmyndarsamhälle som kan kännas olustig. Man kan tycka det är harmlöst, men det är inte gratis. Samhällsbyggande är alltid en fråga om prioritering. Vad skall vi satsa resurserna på?

Men det handlar också om vilket samhälle vi vill ha. Med Iphone kan man följa steg för steg var du varit. Nya bilar har inbyggd elektronik som talar om när bil­en ska servas, men verkstaden kan också se var bilen är. Kvitton från mataffären radar upp när och var du köpt apelsiner, laktosfri mjölk och kondomer. Det är inte utan att man känner sig övervakad.

En varg flyttas av myndigheterna från Härjedalen till Örebro. Den trivs inte utan vandrar iväg till Norge. Jo, man vet för den är utrustad med en gps-sändare. Det är inte heller gratis att göra.

Våra liv är som hus som blir invävda i spindelväv, i varje hörn, i varje fönsteröppning, det vävs ett nät av kontroller och information om oss. Har vi ett samhälle för att hjälpa varandra, eller för att kolla varandra? Det är mycket spindelväv!

Madeleine Brandinär arkitekt och författare.