Sommarlov – Gud ske lov

Skolverket går fram med direktiv för vad prästen får säga. ”Den blomstertid nu kommer” går bra att sjunga, men välsignelsen får inte utsägas. Skolverket bestämmer alltså vilka psalmer som är profana och vilka som är kristna.

Det är inte en liten sak, ingen bagatell. Tryckfrihetsförordningen är en av grundlagarna. Det kan inte vara så att Skolverket bestämmer vad präster får säga. Religionsfrihet är också en grundläggande rättighet. Det betyder inte frihet från religion, det betyder att jag får ha vilken religion jag vill. Jag ska inte som under Sovjetunionens välde förföljas och förbjudas att samlas med andra kristna för att be.

Religionsfrihet betyder också att jag får vara ateist om jag vill eller tillhöra Humanisterna, en organisation som för övrigt är påfallande intolerant och doktrinär.

Det är en naiv tanke att rektorn med direktiv kring orden skulle kunna bestämma graden av religiositet. Vår vardag är full av sådana ord fast vi inte tänker på det. ”Adjö” är en direktöversättning av franskans ”à Dieu”, till Gud. I Bayern och i Österrike ropar människor ”Grüss Gott” tvärs över gatan till varandra, det betyder god dag eller hej, fast egentligen ”hälsning i Guds namn”. Bland arabisktalande människor, vare sig de bor i Senegal eller i Sverige är svaret på avskedsfrasen Vi ses i morgon, ”Inshallah”, vilket betyder ”Ja, om Gud vill”.

På skolavslutningen i kyrkan är det inte frågan om att be barnen läsa med i trosbekännelsen. Man får bara gåvan att bli välsignad. Tror man inte på att de orden har någon innebörd, rinner de ju bara som vatten över en. De bits inte, det är inte agitation, inte missionerande.

Detta yttrandeförbud till präster från Skolverket visar inte respekt för yttrandefriheten. Rektorn bestämmer var skolavslutningen ska hållas, det hör till skolans val. Men blir valet att skolavslutningen ska ske i kyrkan ska rektorn inte kunna bestämma över vad prästen ska säga. Som en präst sa: ”Jag är inte en vaktmästare i kyrkolokalen.”

Egentligen är inte dessa skolavslutningar en stor sak. I vår politiska korrekthet blir livet utslätat tills allt är förbi. Jag är själv kristen, protestant. Men jag går gärna också i ekumeniska gudstjänster, jag går gärna i katolska eller ortodoxa mässor, jag är glad att ibland få besöka moskéer och synagogor, jag uppsöker buddistiska tempel när jag är i sådana länder. Drag av panteism har många av nordens naturälskare. Jag läser även humanisternas debattinlägg. Jag avskyr våld, terror, korståg, exorcism, förtryck, fanatism och intolerans.

Jag värdesätter att få leva i ett land där det fria ordet är fritt.

Madeleine Brandin är arkitekt. och författare.