Madeleine Brandin

Ingenting är status quo

Madeleine Brandin Artikeln publicerades

Ofta säger människor ”Varför måste ni bygga nytt, det är ju bra som det är”. Och det är det ju, det är bra, trivsamt, vackert.

Men ingenting förblir som det är om man inte gör något för att bevara det. En ort där man inte bygger nytt åldras, det blir allt fler rollatorer och allt färre barnvagnar på gatorna. Det är inte möjligt att bevara ett tillstånd utan att göra något.

Detta har man uppmärksammat i Skanör liksom i Båstad, båda orter där invånarnas genomsnittsålder ökade. Människor har också en tendens att bo kvar längst i sin största bostad, det vill säga åldrade föräldrar bor kvar i stora villan även när barnen flyttat hemifrån. Boendecirkulationen har en inbyggd fördröjning. För att behålla en ort levande måste man bygga nytt.

En strandäng är vacker med blommande örter. Men gör man ingenting är den inte vacker nästa sommar. Örter och blommor övermannas av livskraftig, snabbväxande sly. En äng måste betas eller slås för att vara oförändrad.

Ett hus som inte målas, repareras, underhålls förfaller till slut.

En produktiv industri blir plötsligt förbisprungen av en konkurrent. Ericsson har just varslat 1 500 jobb, Trelleborg AB ska dra ned med 70, Pilkington lägger ned och Halmstad förlorar sin dominerande industri. Järnaffären flyttade för flera år sedan ut från centrum och ersattes av byggkedjor i ytterområdena.

Jan Jörnmark är docenti ekonomisk historia och lärare på Chalmers och Handelshögskolan i Göteborg. Han har också skrivit succéböckerna om Övergivna platser. Den senaste heter Avgrunden.

Detroit var för några decennier sedan en av världens rikaste städer. Här hade den moderna stål-, bil-, flyg- och verkstadsindustrin vuxit fram i början av 1900-talet. Under 1980-talet förändrades allt, industrin lades ner och omstrukturerades. Nu har avfolkningen och bilismen tömt innerstaden. De alltför breda huvudgatorna kantas av tomma affärer och renoveringar som stannat på halva vägen.

I Amerika rivs inte nedlagda verksamheter, de bara lämnas som spökhus i gigantisk skala. Gedigna tegelindustrier i flera våningar och 20-våningars skyskrapor liksom lyxhotell är övergivna och vandaliserade. Kriminella, knarkare och hemlösa gör att vanliga människor inte vågar mer än köra igenom staden i hög fart med upphissade rutor.

Här ser vi liknande fenomen.Ljusne i Härjedalen, Gusums bruk på ostkusten, Jordberga och Minnesberg på nära håll. Övergivna platser och moderna ruiner kan fascinera, men betyder avfolkning och personliga tragedier. Växtlighet tränger upp genom asfalten och naturen tar tillbaka områden som nyss ansågs moderna och framgångsrika.

Pigg på förändring står i jobbannonser. I själva verket är det få som genuint gillar förändringar. Men gör man inget springer samhället förbi. Förändringar måste göras medvetet, med ett mål för ögonen. Det gäller även Trelleborgs kommun.

Madeleine Brandinär arkitekt och författare.