Madeleine Brandin

Dubbla perspektiv

Madeleine Brandin Artikeln publicerades

”Jag måste få mitt telefonnummer inhugget på min gravsten så min dotter kan ringa mig”. En replik som slog till i solar plexus.

Häromdagen sändes pjäsen ”Idlaflickorna” av Kristina Lugn på tv med Sif Ruud och Birgitta Valberg. Där spelades upp ett absurt samtal mellan två gamla kvinnor, den ena artig, samlad och belevad, den andra hysterisk, ångerfull inför livet och rädd för döden. Till slut fick man misstanken att det handlade om två sidor hos en och samma kvinna! Jag tror inte jag var ensam om att känna igen mig i båda dessa spegelbilder.

Jag har arbetat många år som stadsarkitekt och i den rollen mött många bygglovssökande med deras ritningar. Nu skulle jag själv göra en ombyggnad, roligt att rita fasader, att välja färger och virkesdimensioner. Men oj, vad det var svårt att inte kunna ändra sig utan ny ritning vartefter bygget pågick, flytta en dörr några decimeter, ändra proportionerna på ett fönster, höja taket och sänka grunden. Nyttigt för mig som beviljat bygglov att själv sitta på andra sidan bordet! Ett annat perspektiv.

En fritidspolitikers uppgift är att ha ett dubbelt perspektiv. Han eller hon ska känna till lagar och regelverk, men också vara en ”vanlig medborgare” som vet hur livet är. Fritidspolitikern ska kunna göra avvägningar mellan viktigt och oviktigt, se vad som är rimligt. Han/hon ska kunna säga ifrån när det kommer förslag som att införa rökförbud i hemmen, när man jagar gräsklippande invånare i stället för att värna strandskyddet, känna efter med farmor om maten ska vara nylagad eller ej och samtidigt veta att det finns en budget. Politikern ska vilja bygga vårt Trelleborg och ha en uppfattning om hur det ska gå till. En fot i myllan och blicken mot stjärnorna.

Det har igen diskuterats i TA om politiker och deras ersättningar. Nämndernas platser ska stå i proportion till valresultatet. I Vellinge kommun har det funnits perioder då Moderaterna hade så stark majoritet att nämnderna inte kunde ha färre än nio ledamöter för att oppositionen överhuvudtaget skulle få en plats. I Trelleborg finns nu många partier, det finns ingen majoritet i fullmäktige, då blir så klart debatterna långa, de förtroendevalda många och politiken kostar mer.

Jag tycker vi ska fokusera mer på vad politikerna gör än pengarna de får. Lyssna på debatten i fullmäktige, tala med dem på torget, fråga hur de ser på olika frågor. Det finns de som är måna om att kvittera ut arvodet utan att någonsin ta aktiv del. De flesta drivs dock av engagemang och en vilja att göra något bra. Under mina år som tjänsteman i stadsbyggnadsfrågor hade jag ofta besök av förtroendevalda, som ville fördjupa sig i ärendena, få mer information, själva titta på platsen.

En bra politiker ska vilja framåt, men en riktigt bra politiker måste också kunna backa när så behövs. De som målar in sig i hörnet är inga bra målare. Det är också ett perspektiv.

Madeleine Brandinär arkitekt och författare.