Madeleine Brandin

Ansvar i stort som smått

Madeleine Brandin Artikeln publicerades

Flera miljoner containrar fyllda med skjortor, elektronik, frottéhanddukar, ja, nästan allt, skickas ut från Tianjin och Shanghai, några av kinesiska havets stora hamnstäder till hela övriga världen.

Varje dag, året runt. Världens största, gigantiskt stora containerfartyg, tillverkas i Kina, de är en märkvärdighet i sig. Än mer märkvärdigt är att det produceras ett nytt sådant fartyg var tredje dag. Jag halkade in på ett program på Kunskapskanalen häromkvällen. ”Planeten vi tog över” hette inslaget från BBC.

På tjugo år harde byggt 8000 mil motorväg i Kina. Därmed har de ”gått om” USA som efter åttio år nu har 7500 mil motorväg. I Kina produceras högbroar på löpande band, så höga och stora så att Empire State Building med lätthet skulle fått plats under.

Jag satt imponerad men skakad framför teven. Vår jord rymmer nu över en miljard fordon. Snart blir de dessutom förarlösa. 35.000 resenärer transporteras trångt men disciplinerat i Tokyos punktliga tunnelbana. Varje timme! Transportkostnaden för varorna som forslas kors och tvärs över planeten har sjunkit till en procent av varans värde.

Nästa dag besökte jagkolmilan i Kullatorpskogen vid Gärdslöv. Där tillverkas kol så som man gjort i generationer, det rök ur milan, den stänktes med vatten för att leran skulle hålla tätt. Runt den satt ett femtiotal personer och sjöng under en friluftsgudstjänst.

Det är inte med handbyggda kolmilor Kinas ekonomi når nya nivåer. Men under kulturrevolutionen uppmanades medborgarna i Kina hårdhänt att smälta ned sina kokkärl till järn för att uppnå en god kvot i tillverkningsstatistiken av järnmalm. Vi ska inte skratta. Det är bara 40 år sedan.

Hur ska man förhålla sig till världen som människa, som boende nära Trelleborgs lilla hamn, i ett litet välordnat land? Vi lever i en internationell värld med global ekonomi. Allt är både respektingivande och skrämmande.

Det är en enorm påfrestning på både jorden och dess invånare. Miljöproblem och sociala problem följer denna utveckling. Det är brist på energi i Kina, luft- och vattenföroreningarna är snart oöverstigliga. Men så här ser det ut. Så här lever vi och så här bygger vi.

Bara hälften av oss röstade i EU-valet. I september är det dags igen, ett lågt valdeltagande är alltid dåligt. Demokrati, öppenhet och välfärd är inte huggna i sten. En utgångspunkt är att vara rädd om det som är bra. Det är lätt att rasera för ouppnåeliga drömmar.

Vi kan sjungamed Dan Andersson ”Jag väntar vid min mila medan timmarna lida, medan skogarna sjunga och skyarna gå”. Det är fint att sitta i skogsgläntan, lyssna till gröngöling och hackspett. Det gör man säkert i Kina också.