Ledare

Trelleborg är inte allsvenskt

Ledare Artikeln publicerades
Vandalisering centralstationen, bild från mars.
Foto: Tomas Nyberg
Vandalisering centralstationen, bild från mars.

Det tycks som att självförtroendet är på väg att gå ur Trelleborg. Och det just när det såg så bra ut.

För femton år sedan var Trelleborg en stad med både charmiga och sorgliga skavanker. Den besökare som frågade efter tågstationen kunde få ett kvävt skratt till svar. Samtidigt var en totalrenoverad Ångkvarnen, omgjord till kontor, hotell, konferensrum och restaurang, en symbol för att en ny trelleborgsk tid hade tagit sats från det gamla.

Så kom Åhlénsvaruhuset, så kom motorvägen, så kom persontågen till stan – och under tiden strömmade nya människor av alla sorter till kommunen. Det var här någonstans som det kändes rätt att på riktigt ta upp kampen mot de gamla fördomarna om Trelleborg. Självförtroendet stärktes i en växande kommun, ett centrum med brett affärsutbud, restauranger i olika prisklasser – i stan och på landet. Många gamla stora tegelkåkar fick nytt liv, en del smakfullt renoverade in i minsta vattenkransvred.

Politiskt turbulent må det ha varit, men trots allt gav ett skifte i det politiska styret också möjligheter till förnyelse och omvärdering – hos alla makthavare, oavsett färg. Ringvägen har förvisso varit ett långvarigt trätoämne, men i botten låg ändå en gemensam övertygelse om en ljus framtid. Frågan var mest hur ett starkare Trelleborg skulle tas till vara.

Nu känns det plötsligt inte lika kul längre. Den här texten kommer inte att sluta i en dystopi, för så dåliga är verkligen inte utsikterna. Byggkranarna visar att det fortfarande skjuter nya hoppfulla skott ur marken – även om man kunde önska sig lite mer fantasi och historisk förankring när det kommer till arkitekturen.

Men det finns oroande tecken i skyn, en del påtagligare än andra. Åhlénshuset tömdes på sin hyresgäst, ingen ny kom och fastighetsbolaget med de stora framtidsplanerna visade sig vara angripet av husbock. Tomma affärslokaler har vi sett förr, men just nu ser det ut som lågkonjunkturen runnit genom staden i tio år och lämnat det bästa affärsläget öde. Om det inte får liv snart, riskerar den berömda spiralen att vända i negativ riktning.

Den så efterlängtade och vackert upprustade stationen är föremål för återkommande skadegörelse och krossade rutor får även den mildaste person (nåja) att ropa efter spöstraff på torget. Nödvändigheten av vakter på biblioteket, skottlossning på öppen gata och svårigheter att hålla Gasverket öppet på grund av hot är sådant som tillsammans bidrar till att sänka stadens attraktivitet. Och även om framtida planer finns för Övre, ger de igenbommade fönsterrutorna vid gamla busstationen ett mycket sorgligt intryck av att det är fel krafter som regerar i centrum.

Förhoppningsvis handlar detta om en mindre smickrande ögonblicksbild av en stad som i själva verket är i pågående förändring. Men som Abitarekonkursen visar kan förutsättningar ändras snabbt och planer omkullkastas. Med ett kommunhus som oroas av en mängd tjänstemannaavhopp och med en splittrad kvartett vid rodret, är det bara att hoppas att förmågan finns att möta även en hastig ekonomisk nedkylning. Annars är risken att Trelleborg ramlar ner mot städernas gärdsgårdsserie.