Ledare

Tågsatsning som klyver Skåne

Ledare ,
Raka spåret.
Foto:

Planerna på det nya höghastighetståget från Stockholm till Malmö kräver att Region Skåne talar med en röst.

Artikeln publicerades 16 januari 2015.

I somras lanserade Alliansen Sverigebygget, det stora infrastruktur- och byggprojekt som skulle få fart på Sverige med nya stambanor för höghastighetståg och 100 000 nya bostäder. När Alliansen inte fick förnyat förtroende tycktes det omfattande paketet vara dött.

Ändå verkar Sverigebygget leva vidare under den rödgröna regeringen. De två förhandlingspersoner som den förra regeringen utsåg, HG Wessman och Carina Håkansson Boman, har fortsatt sitt arbete att förhandla med kommuner och regioner för att kunna sy ihop finansieringen av de nya höghastighetsspåren som beräknas kosta mellan 140 och 150 miljarder kronor.

I politikens värld blir det sällan uppmärksamhet kring de frågor som enar. Det gäller inte minst planerna på de nya höghastighetstågen. Konflikten finns istället på annat håll, i Sveriges geografi. I det senaste numret av tidningen Dagens Samhälle framgår tydligt att de olika förslag i Sverigebygget på hur det nya höghastighetsspåret ska dras från Stockholm till Malmö skapar splittring bland kommunpolitiker, inte minst i Kronobergs län.

Det finns två huvudförslag på hur tågen ska dras från Jönköping och söderut, den så kallade Europakorridoren och Stambanegruppen.

Att konflikten klyver Kronoberg är förståeligt, det är Ljungby och Värnamo som ställs mot Växjö. Vilken lösning av de två som är bäst är inte givet.

Meningsskiljaktigheterna fortplantas också söderut, till Skåne. I det västra alternativet, Europakorridoren, som följer E 4:an landar de snabba spåren i Helsingborg medan det östra alternativet, Stambanegruppen, tar sikte på Hässleholm för att sedan fortsätta till Malmö. Här måste Skåne, i skepnad av Region Skåne, enas om ett förslag som är bäst för hela regionen.

Men argumentet att man arbetat i 20 år för Europakorridoren väger lätt. Det är inte bakåt man ska blicka utan framåt.

Kärnan i Sverigebygget är att knyta samman de tre storstadsområdena. Det är viktigt eftersom en stor del av tillväxten kommer att ske just där. Ett separat höghastighetsspår medför också att ett minskat tryck på de nuvarande stambanorna, med ökad driftsäkerhet som följd.

Men Sverigebygget handlar inte bara om att lägga nya spår utan också om att bygga bostäder där de behövs som mest. Här har förhandlingspersonerna ett viktigt uppdrag framför sig. Genom att förhandla med kommuner och regioner är tanken att staten ska få hjälp med finansieringen, bland annat genom att räkna in värdestegringar av marken bostäderna ska byggas på. Den principen är tilltalande, bättre järnvägar banar väg för fler bostäder som i sin tur finansierar den utbyggda infrastrukturen.

Den rödgröna regeringen har ännu inte stoppat de två förhandlingspersonernas arbete. Det är i sig inte att förvånas över. Höghastighetståg genom Sverige är något som både Socialdemokraterna och inte minst Miljöpartiet vurmat för. 100 000 nya bostäder kan heller ingen säga nej till. Den stora stötestenen finns inte inom rikspolitiken utan på lokal nivå.

Från ett skånskt perspektiv är det östra alternativet via Hässleholm troligen det bästa. Mer satsningar på västra Skåne riskerar att i ännu högre grad dela upp regionen i en västlig och en östlig del. Det är inte mer splittring Skåne behöver utan en starkare enhet. Därför är Stambanegruppen att föredra framför Europakorridoren.